Annika Olsson – Sida 345

Lågtryck kan vara ganska mysigt.

Kära Blogg

På TV kallar de dagens väder för lågtryck. Jag tycker det är ganska behagligt med sånt här lågt tryck ibland. Man myser runt och tar det hela med ro.

Min rygg har exakt samma status fortfarande, och besked på min röntgen lär jag få i mitten av augusti. Ja, för de har tydligen stängt där på läkarstationen. Det är konstigt att doktorer, som har hand om människokroppar, kan stänga igen helt på sommaren, medan en byggare bör finnas tillgänglig årets alla dagar ….

Men jag väntar och gör det bästa jag kan av det hela. Ibland gör det extra ont och då är det bra att ligga i en särskild ställning på golvet …. till hundarnas förtjusning.

… Stefan blir också lite glad och uppspelt när jag ligger här på golvet i min ställning ….

Trots det där låga trycket i vädret, så vandrade vi genom ett härligt landskap. Från Stenshuvud mot Knäbäck. Genom skog och gammal äppelodling.

På vägen tillbaka gick vi på stranden och trotsade hundförbudet …. för jag såg inte en enda badgäst som kunde bli störd av att vi stilla tassade fram där på stranden.

Efter maten blev det ryggläge i soffan och filmtajm. Jag är ingen person som älskar att glo på TV, men dagen var som gjord för en bra film och min stol var ju redan upptagen …

Dagens kloka ord:

”Gör vad du kan med det du har där du är.”

Kram och Hejdå Bloggen.

Lågtryck kan vara ganska mysigt. Läs mer »

Söndag med småkryp i fokus.

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av Annika Olsson / 27 juli, 2015 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Det är den tiden på året då naturen kryllar av allehanda småkryp. Den tiden då jag älskar att krypa runt med kameran i högsta hugg. Hos oss brukar det finnas en sorts små röda baggar. Jag har lagt märke till att deras största hobby är att göra fler små röda skalbaggar.

Det är inte bara flugor och insekter vi har gott om just nu. Vi har även små, små grodor som hoppar runt lite varstans. Jag älskar grodor och paddor av alla de slag, stora som små. Jag tycker inte alls att de är räääälia.

Tidigt i våras köpte jag en vacker liten ros på stam. När jag planterade om den, visade det sig att den nästan inte hade någon rot. Sakta men säkert tynade den bort och dog …. nästan…. Med mycket vatten och mycket kärlek så är den nu på väg tillbaka med full växtkraft.

Lärdom: Ge aldrig upp hoppet!

Min söndag var som den brukar med diverse göromål. På kvällen tittade min söta vän Monne ut en runda till Gyllebo. Det blev en liten skogspromenad och såklart en slurk kaffe.

Lilla hunden Snowie tackade för denna gången och följde sedan med Monne och Wilma till Tomelilla.

Dagens kloka ord:

”Varje människa du möter i livet, vet något som du inte vet.”

Kram och Hejdå Bloggen

Söndag med småkryp i fokus. Läs mer »

Kalas hos Tina och Bosse i Ilstorp.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 26 juli, 2015 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Dagen började med mulen himmel. Men vad gör de,t när jag har huset fullt av fyrbenta solstrålar.

Vi tog ett varv runt sjön som slutade med regn, blixt och dunder. Härligt ändå!

Lilla Molly blev blöt som en liten vattenråtta. När hon blir blöt springer hon runt och kan liksom inte vara stilla en endaste sekund. Hennes lilla kropp spritter av lycka. Därav en suddig bild på mitt yrväder.

På kvällen var det dags för fest och hundarna fick stanna hemma och passa huset tills Emmy kom hem från jobbet.

Så var det dags för 75 års fest i Ilstorp. Tina 50 och Tim 25.

Tänk, jag har känt fina goa Tina ända sedan lekis, och hon är sig precis på pricken lik.

Efter en dag med storm och hällregn så förstår jag att Tina måste haft kontakt med någon högre makt. För likt ett trollslag slog vädret om till klockan 17.00 och solen tittade fram. Vi startade med en fördrink i trädgården helt enligt planerna.

Niklas skötte fotograferingen och Tim tog emot gästerna. Stabila pågar.

Såklart var lilla barnbarnet Tirild också med. Självklart i famnen hos mormor.

Mellan dottern Sofia och svärsonen Kristoffer minglar en annan skolkamrat från förr. Eva! Hon är rysligt rädd för kameror, så man måste smyga för att få henne fast.

Annika är också en lekiskamrat jag och Tina hade i Lövestad. Hennes man kan vara lycklig här. Tänk – han får stå och mingla mellan två glada Annikor!

Systrarna från Ilstorp. Tina och Lena.

Ja, sedan satte festligheterna igång. Vi blev bjudna på en fantastisk kväll. Världens godaste mat från Lillehems utegrisar. Till efterrätt blev det sommarens absolut sötaste, smakrikaste jordgubbar från Orelund.

Vi åt, drack, pratade, skrattade och slog klackarna i tacket.

De som känner Bosse vet att det är en man som inte sliter upp skorna på att dansa i alla fall. En dans med honom hör nog till ovanligheterna. Men för första gången (tror jag) på alla år jag känt honom kan jag säga ”Tack för dansen Bosse”.

Ett stort tack till er alla i Familjen Tånnander, för en magisk kväll.

Och en kram till dig Tina, min vän.

Dagens kloka ord:

Jag försöker inte dansa bättre än någon annan. Jag försäker bara dansa bättre än mig själv.”

En bild från morgonens runda innan åskovädret var över oss.

Hejdå Bloggen från oss.

Kalas hos Tina och Bosse i Ilstorp. Läs mer »

Krämarmarknad i Simrishamn

Lämna en kommentar / Österlen / Av Annika Olsson / 25 juli, 2015 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg.

Simrishamn gästas för några dagar av Briggen Tre Kronor. Ett underbart vackert segelfartyg.

Vi passade på att se henne, samtidigt som vi gick på krämarmarknaden. Perfekt väder för att strosa på gatorna, göra fynd och hälsa på vänner och småprata.

Emmy har förvandlats. Inte nog med att hon numera jobbar som en liten iller, varje dag, utan uppehåll. Hon har börjat äta vanlig mat. Förr var det bara O´boy och nutella som gällde. Ja, en och annan energidricka slank nog också ner. För några dagar sedan kom hon med ett önskemål. Hon var sugen på ”Mammas special”- grillade baconlindade färsbiffar med nypotatis. Och så fick det bli. Vi åt, vi njöt, vi solade, vi mös …

En härligt solig fredagkväll.

Det där med att man får kramp om man badar direkt efter att man har ätit, det tror jag bara är en skröna. I alla fall har jag aldrig brytt mig om det. Så det var fritt fram för ett ”dopp på maten”.

Emmy tog tillvara på solen och utnyttjade de sista solstrålarna som nådde en hörna av bassängen.

Många frågar mig om jag badat mycket i år. Nja, det kan jag nog inte påstå. Jag gillar det inte riktigt. Det är inte det att det är kallt, för det är det inte. 27 grader kan man inte klaga på. Det är mer det att jag inte vill bli blöt. Nej, jag sitter hellre och tittar på, pussar en katt, eller klappar en hund.

Dagens dikt:

Dikten till ett leende

Det spontana oväntade leendet smekte ömsint mitt hjärta.

Omslöt mig kravlöst.

Fyllde mig med glädje och värme.

Förde min själ till nya höjder av att bara vara.

Här och nu!

Jag och du!

Tacksam.

Jag ler tillbaka.

Le mer, det gör så gott. Kram och Hejdå Bloggen.

Krämarmarknad i Simrishamn Läs mer »

Emmydagen.

Lämna en kommentar / Familj / Av Annika Olsson / 24 juli, 2015 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Dagen heter Emmy och det var väl på tiden att ett av de vackraste namnen av alla, fick en plats i kalender.

Grattis min fina dotter.

För första gången fick lilla Molly följa med på rundan runt hela sjön. Jag tänkte att det nog var för långt för hennes små ben att traska nästan 6 kilometer och förberedde mig därför på att bära henne en bit.

Det var en underbar morgon i skogen. Molly sprang glatt på som en liten ledarhund hela rundan och verkade inte alls tycka det var särskilt långt. Drickapauser och spännande scouter i skogen gav oanade krafter.

Johnny har de senaste dagarna haft lite var i sina ögon när han vaknar, och kanske dragit på sig en ögoninflammation. Salva har inhandlats. Man kan ju fråga sig varför salvan måste vara i en ilsket gul färg. Nu ser han riktigt eländig ut i sina ögon. Det där får jag fråga veterinärdottern när hon kommer hem ….

Vi har ätit riktig sommarmat. Grillade laxknyte med nypotatis. Mums! Vi åt och njöt och Felix solade sig.

Det är rosornas tid nu. Underbara fina blommor. Jag älskar dem.

Det känns som om det är ett riktigt ”rosår” i år.

Jag funderar på att plantera fler rosor och fler rhododendron. Det är de växter som trivas bäst här hos oss. Det gäller bara att planera och hitta lämpliga platser för plantering…. och Stefan gräver ju så gärna ….

Japp, fler rosor får det nog bli! För rosor får man aldrig för mycket av. Ja, rosor de är mitt liv de.

Snowie vill också passa på att skicka en hälsning till Ungern:

Allt är bara bra här i Gyllebo. Jag lever livets glada dagar. Myser, gosar, bråkar, äter … Molly hänger efter mig som ett plåster, men jag står ut med henne ändå.

Kram till er, min matte och husse. //Snowie

Dagens kloka ord:

”Du lär folk hur de ska behandla DIG.

Tillåter du att folk kör med dig – så gör det det.

Kräver du att bli behandlad med respekt – så blir du det.”

Med en bild på världens underbaraste lilla Judithkatten säger jag Hejdå Bloggen

Emmydagen. Läs mer »

Kampen om det bästa tuggbenet.

Lämna en kommentar / Hundar och katter / Av Annika Olsson / 23 juli, 2015 / Allmänt / 3 minutes of reading

Hej!

Välkomna till Gyllebobloggen.

Kul att ni tittar in till oss igen!

Idag fick alla hundarna vars ett tuggben. Små ben till små hundar och stort ben till stor hund.

Ja, det trodde jag skulle bli hur bra som helst … men tji fick jag.

Snowie låg nöjd, glad och snäll och tuggade på sitt ben.

Så långt var allt frid och fröjd.

Och Johnny tuggade glatt på sitt stora jätteben.

Men Molly … hon sprang fort och gömde sitt lilla ben en bit bort och la sig sedan och tjurade intill Johnny. Märkbart sur och irriterad av att hon inte fått det stora benet. Där låg hon och gnällde och pep.

Men plötsligt när Johnny var ouppmärksam, var hon kvickt framme och norpade det mitt framför hans ögon. Som en liten vessla ilade hon iväg med sitt fynd till en säkrare plats.

Säg den glädje som varar… Johnny åt först upp det lilla benet som Molly gömt undan och gick sedan lugnt fram och tog tillbaka sitt eget. Coolingen.

Sedan fick Molly sitta där och titta på när han åt upp hela det stora benet.

Ett nytt litet ben fick hon som tröst, men det vägrade hon att titta åt, så de slank i Johnnys mage det med.

Dagens lärdom: Köp alltid likadana hundben.

Att äta många tuggben kräver svalkande bad.

Emmy var ledig på förmiddagen och hann också med ett par dopp.

Felix gjorde henne sällskap, men han tvättar sig på sitt eget vis. Att hoppa i någon pool är under hans värdighet. Intresserad är han, men från det till att blöta ner sig är steget långt. Mycket långt.

Lilla Judith ser vi sällan till på dagen, då ligger hon troligen i buskarna och sover efter nattens jakter.

Jag har ett fönster öppet i sovrummet och på kvällen förbereder jag en liten kattbuffé på vasken åt henne.

Visst kan jag höra hur hon kommer tyst som en tjuv om natten. Ofta är jag så trött att jag bara tror att det är en dröm. Men hennes skålar är tomma på morgonen och hon tackar oss genom att lägga sitt byte vid trappan.

Vår älskade duktiga Judith.

4 mullvadar har där legat utanför dörren de senaste dagarna.

En underbar sommarkväll som jag bara njöt av. Småpyssel i trädgården, utefika och bara lukta på blommorna.

Det är livet.

Dagens kloka ord:

”Lägg dig till med naturens tempo. Hennes hemlighet är tålamod.”

Kram och Hejdå från oss.

… så hälsar Snow till Budapest, att allt är bara bra. Det är förstås lite svårt att banta här, nu när den lilla Molly får belöningsgodis för minsta lilla …

Kampen om det bästa tuggbenet. Läs mer »

Ravlunda skjutfält och nakenbad i poolen.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 22 juli, 2015 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Dagen började med regn och rusk, ett riktigt hundväder.

Men simsalabim, så blev det soligt och en riktig skön eftermiddag.

Vi tog hundarna och körde till en av Österlens vackraste platser (tycker jag) – Ravlunda skjutfält.

Lajbans tyckte Molly. Så mycket gott. Ja tänk er själva, både kaninlortar, fårskit och koblajjor – på en och samma plats. Johnny drömde sig nog bara tillbaka till pangande, krutdoft och häftigt krig med sina militärkamrater.

En härlig eftermiddag.

På kvällen kom Amanda och Jimmy hit med sin lilla Snowie. Hon ska bo här över helgen. För det mesta är Snow lite sur och irriterad på Molly, men hennes hormoner har nog kommit i svallning, för hon var så kärvänlig och närgången mot Molly. Jippi, tyckte Molly.

Vi grillade och när maten var nere och disken undanplockad, slängde grabbarna av sig alla kläderna och hoppade i poolen. Spritt språngande nakna, som gud skapat dem. Ja jag lovar! – inte en endaste gång tjuvkikade jag … bara lite grann …

Lite hundträning innan det var dags för Mando och Jimpa att dra vidare. Jimmy ska tävla med sin formelbil i Budapest, så vi håller såklart alla tummar vi kan för honom i helgen. Amanda ska följa med och heja på … men vågar hon titta??

Dagens kloka ord:

”Jag vill söka tystnaden

för att träna mitt öra

att genom sorlet av röster

höra min själs sång.”

Från oss säger jag Hejdå Bloggen.

Ravlunda skjutfält och nakenbad i poolen. Läs mer »

En jobbemåndag mitt i semestern

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 21 juli, 2015 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

När finvädret tar en paus så passar vi på att jobba lite grann.

Stefan var med sin grävmaskin hos Mårten. Klas var också där och hjälpte till.

Jag har lagt märke till en sak. Det händer något med vuxna män när de arbetar med grus. Det tänds liksom ett skimmer i deras ögon och leendet på deras läppar är det samma som då de var små gossar och satt i sandlådan och öste sand.

Själv satt jag på mitt kontor och vände papper nästan hela dagen. Löner är ju alltid kul, särskilt när jag själv också ska ha en slant.

Det sägs att Molly är lik en flygande hund.

Taskigt sagt! Molly är väl så mycket sötare?

Här håller jag den flygande hunden Mickey med de elaka ögonen.

Molly har snälla, söta ögon!! Så det så!

Det var meningen att vi skulle avsluta dagen på Franskans i Rörum. Men herrejösses vad människor som hade fått samma idé som vi. Det var bara att tänka om. Det fick bli pizza i Kivik. Emmy var lite bättre från sin sommarförkylning och hade dagen till ära fått smaklökarna tillbaka och klätt upp sig som Tomas Dileva med keps.

Dagens kloka ord:

Det är underbart att hitta någon som känner till alla dina brister, misstag och svagheter och tycker att du är helt fantastisk just för att du är den du är.”

Och med det sagt säger jag Hejdå Bloggen, från mig och Molly som just stulit ett godisben från den store kungen Johnny.

En jobbemåndag mitt i semestern Läs mer »

Hallontjuv och kärt besök.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 20 juli, 2015 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Våra svalungar bor nu uppe i en stor ek, där de blir matade av sina föräldrar ytterligare en vecka. En av ungarna, tror vi blivit byte åt katten. I går morse blev det ett herrans liv på vår svalfamilj. Det var de elaka skatorna som var på jakt efter deras ungar. Vi såg hur skatan lyckades få tag på en av de små ungarna, så Stefan satte sig på pass med bössan i högsta hugg. Stackars svalföräldrar som kämpat så i snart fem veckor. Naturen kan kännas grym.

De goda hallonen utanför mitt köksfönster börjar nu bli mogna. Där från mitt fönster ser jag allt hur den stora, svarta hallontjuven smyger runt och norpar så mycket han bara kan. Inte ett enda rött bär lämnar han kvar åt oss.

Johnny, va gör du …?

Efter middag tittade våra kära vänner, Sulle och Lasse ut en sväng till oss i Gyllebo. De hamnade inte på bild, men väl den vackra blomma jag fick. Tack kära vänner.

Molly har verkligen funnit sig väl till rätta i vårt hem och vår familj. Hon har hittat sin självklara plats och förgyller våra liv.

Emmy fick sluta tidigare eftersom hon var förkyld, risig och hes. På kvällen kom Amanda och lilla Snow också till Gyllebo. Planen för tjejerna var en kväll på Kulla, men ändrades till en myskväll framför TV:n.

Molly, som för det mesta brukar reta gallfeber på Snowie, kunde leka riktigt fint och det blev äkta ”Pomeranianbus”.

Inte nog med min ryggvärk och det onda i höft och ben … i förrgår fick jag en nackspärr som inte var av denna värld. På morgonen linkade jag runt som en invalid, men på något oförklarligt vis lindrades alltihopa under dagen och fram på kvällen kändes det helt skapligt. Jag har börjat på en medicinkur som min vän rekommenderat. Hon är alls ingen doktor, men hon har erfarenhet och sunt förnuft. En vecka ska blandning intas.

Hur som helst så var jag redo för en härlig kvällspromenad med hundarna i skogen.