Annika Olsson

Stormen från gårdagen hade så bedarrat och vi möttes av en fantastisk höstdag.

Att andas in hösten i lungorna ger kraft och styrka.

 

 

Nu börjar naturen skifta färg. Det är som om den väntat hela sensommaren på att spricka ut i en enda stor färgsprakande final. Jag älskar hösten. Även om det regnar, blåser och är ruggigt. Jag älskar den ändå!

 

Kära Blogg

Nu blev det regn och rusk hos oss också. Så underbart mysigt. Även om det stormade, regnade och blåste så var vinden ljummen, ja nästan varm.

 Stefan var som vanligt med kompisen Kent på jakt den här regniga morgonen. En stackars räv lär ha fått sätta livet till, och jag ville helst inte höra talas om det … stackars, fina lilla räv…. Jag gillar inte att man dödar sånt som man inte tänker äta upp ….

 

Jag pysslade, mediterade och njöt av tystnaden tillsammans med alla mina fyrbenta vänner.

Jag tror inte det finns någon som kan söndagsmysa så mycket som katten Felix.

Vi festade på min nybakta Brantevikskaka, tände levande ljus och slappnade av i hela sinnet och varenda muskel. 

 

 

 

 

Kära Blogg.

Man kan nästan inte tro det, men återigen vaknade jag upp till en strålande sol.

Jag förstår inte människor som gnäller över vädret. Det är så underbart och utan väder vore livet allt bra tråkigt.

Jag tänker på alla de grabbar som under hösten grävt för fiber i Gyllebo. Jag undrar om de egentligen fattar vilken tur de haft med vädret!? Torrt och fint i marken, istället för den gegga som det mycket väl kunnat vara istället.

 

 

Kära Blogg

Den här dagen hade jag tagit ledigt från mitt arbete. Datorn var nerstängd och pappersbunkarna ordnade i fina högar.  Jag skulle iväg och shoppa med mina töser. Något jag längtat så väldigt mycket efter. Egentligen bryr jag mig inte så mycket om själv handlandet, utan jag vill mest vara med tjejerna. Jag njuter så av att få hänga med dem en hel lång dag.

Men först väntade en fin höstpromenad i skogen. Hundarna måste få sitt. Jag hade dagen innan tagit hand om mina läderkängor. Nysmorda med läderfett och balsam stod de där och väntade.

Ni tar väl hand om era skor, hörrnini!!!

 

Förutom de två gånger om året som jag åker till Ullared för att köpa billigt bakplåtspapper så kändes det väldigt länge sedan jag var på en riktig shoppingtur.

Vi provade, handlade och gick på, men mest av allt skrattade vi. När vi började tyngas ner av kassar och påsar i alla de olika färger och former, så var det dags för mat. Röd currykyckling.

Själv hade jag en kass som var till mig och en som var till Stefan. Man kan helt enkelt kalla det för muta.

 

Kära Blogg

En hel dag har avlöpt utan att jag tagit ett enda litet foto.

Käre tid, vad bloggar man då om?

Min dag var fullspäckad med jobb, hundar, skog, en härlig vän på besök, ja och så mitt älskade yogapass som avslutning på kvällen. Inte en bild finns som bevis, så allt det där får ni tänka er i fantasin. Mina yogabyxor var för dagen försvunna så ni får tänka er att jag är utan dem ….

 

Något jag i flera dagar retat mig på är min nya fina gryta från Ikea.

Eftersom min induktionshäll kräver särskilda grytor, har jag fått införskaffa en ny lite mindre variant. På Ikea köpte jag en underbart söt liten emaljerad gryta. Den skulle passa utmärkt till potatis för mig och Stefan. Jag hade verkligen älskat den där grytan, om det inte varit för locket. Skiten rostar! Rostiga vattendroppar trillar ner på de nykokta potatisen och det ser inte vidare aptitligt ut. Även om det kanske kan klassas som extra järntillskott, så tycker då inte jag att det ser roligt ut med rostfläckar på maten jag serverar.Dåligt Ikea!

 

 

Kära Blogg

Jag tjatar på om vårt otroliga väder. Alldeles fantastisk. Visserligen är morgnarna lite kyligare, men ännu kan jag njuta av min lunch i solstolen ute vid poolen.

 

Vi har bytt foder åt Johnny, och även börjat med en rejäl dagsdos laxolja. Såklart får lilla Molly också lite välsmakande olja. Omega 3 kan aldrig skada. Redan tycker jag mig märka en viss förändring av Johnnypågens mående. Han verkar lite piggare och har liksom fått lite mer bus tillbaka. Jag håller mina tummar hårt för att det kommer att räcka med detta för att få honom frisk igen. Via telefon upplyste Andréa mig om att man alltid kan operera bort klorna. Hmmm … Det skulle inte vara värre än att amputera något annat sa hon – ja, det är väl så en blivande kirurg resonerar. Med rätt inställning är allt tydligen möjligt. Fast nu har jag inte riktigt en kirurgs lön, och jag antar att det där inte är gratis.

 

Kära Blogg

Ja, det verkar som om hunden Johnny bara har ont i sina tassar när vi är ensamma och tar det lugnt. När livet liksom är lite sådär enahanda. Den här dagen var en toppendag för Johnny!  Särskilt ont i tassarna verkade han inte ha just den här dagen.

Det började med att Amanda kom direkt ifrån sitt nattskift för att vi skulle kolla efter semesterresor till jul. Johnny gick bärsärkagång i huset, allt för att få Amandas uppmärksamhet.

 

Kära Blogg

Som ett hack i en gammaldags grammofonskiva hörde jag mig själv upprepa, ”årets sista sommardagar”. Ja, det där har jag malt på med i en hel månad nu, och fortfarande känns det som sommar.

Men nu tror jag faktiskt att det kan vara så. Hösten är på ingång.

Morgonens runda var stilla och klar. Stefan hängde med. Han och Johnny lunkade på tillsammans i sakta mak. Vi tror att Johnny känner sig öm i fötterna, men det är så väldigt svårt att avgöra. Tänk om han kunnat tala, den där Jontepågen!!

 

Dagens tänkvärda ord:

 

Kram och Hejdå Bloggen