Annika Olsson – Sida 303

Vi satte segel och styrde kosan mot årets Äppelmarknad.

Kära Blogg

Vi har haft en fantastisk lördag. Den bästa man kan tänka sig.

Att segla på marknad i strålande solsken, det är en lisa för själen.

Att försöka sätta ord på den här fantastiska dagen känns egentligen futtigt och alltför enkelt. Mina bilder får istället ge en bild av vår underbara dag.

Vi kastade loss från hamnen i Simrishamn tidigt på morgonen. Tillsammans med Hoppet och Klara Marie, (skutorna från Skillinge och Brantevik) seglade vi tyst och stilla mot Kiviks hamn.

Madde fixade världens godaste kaffe och frukost i byssan. Vinden kändes lite kylig ute på havet, men solen värmde våra ansikten skönt. Vi kunde inte önskat oss bättre väder.

Vi anlände till Kivik alldeles precis lagom tills det var tid för skynket att falla från årets äppeltavla.

Ordningsvakten ”Strutsen” fick såklart skrämselhicka då han fick syn på mig och Madde bakom sin rygg. Säkert gick hans tankar bakåt i tiden, till dansen i Stjärnan på 90-talet … den där kvällen då vi ”lånade” hans kläder och tog över hans jobb, jag och Madde… men allt det där är en helt annan historia ….

På bästa försäljarstället stod ”Store-Johnsson” , Maddes far, och sålde lottor för Rotary. Vi vann flädervin och äppelsenap.

I några timmar strosade vi runt och njöt av markandsvimlet. Madde köpte kagor till kaffet, som vi skulle njuta på när vi seglade hem.

-”Femtio äppelmunkar tack”, sa Madde, till den något häpne försäljaren.

Vi kastade loss och styrde hemåt igen. På ett kick var vi åter i Simrishamns hamn. Troligtvis hade vi haft nerförbacke hem, för tiden rusade snabbt.

Jag vill tacka Madde, Micke och Amelie för att ni tog oss med i båten och gav oss en oförglömlig dag.

Ett varmt tack till våra fina vänner ♥

Såklart hann jag och hundarna med vår älskade morgonrunda. Dimman låg mystisk över ängen och mycket fanns att snusa på. Behagligt.

Jag vill tacka min fina dotter Emmy som sedan ställde upp som hundpassare den här dagen.

Tack Memsis ♥

Dagens tänkvärda ord:

Livet är som en berg och dalabana.

Det har upp och nedgångar.

Men det är ditt val om du skriker

eller njuter av åkturen.

Kram och Hejdå Bloggen

Vi satte segel och styrde kosan mot årets Äppelmarknad. Läs mer »

Tillbaka bakom en kassadisk.

Kära Blogg

Den här dagen skulle jag åter komma att inta platsen bakom kassadisken som försäljare och expedit.

Istället för spik och bräder var det blommor och presenter jag skulle erbjuda mina kunder.

Jag älskar struktur och rutiner. I många år har jag planerat och gjort matsedel för mig och min familj. Jag tycker att det underlättar min vardag och gör det enklare att handla. Jag älskar mina vardagsrutiner som får livet att flyta lätt och som i längden spar tid, energi och säkerligen en och annan krona också.

På eftermiddagen avlöste jag min kusin i hennes lilla underbara presentbutik, ”Ting” i Gärsnäs.

Att bli tillfrågad om att hjälpa till kändes för mig som en ära och att få ett stort förtroende.

I affären finns bla de mest underbara Maja-lyktor, blommor och krukor.

Hundpromenader har vi såklart hunnit med.

Dagens tänkvärda ord:

Jag vet att det mesta som sker, gör det av en anledning.

Men ibland önskar jag att jag förstod anledningen.

Kram och Hejdå Bloggen

Tillbaka bakom en kassadisk. Läs mer »

Äkta syskonkärlek

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 23 september, 2016 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Jag myser så varenda sekund som jag har mina töser hemma.

Jag bakade en sats av mormors favoriter, samtidigt som Emmy och Amanda höll mig sällskap och överblickade det hela.

När kameran kom fram ville Emmy inte vara med. Hon sa sig vara ful just för stunden. Då fulade Amanda sig för att Emmy på så vis skulle framstå som vackraste av dem. Det kan man kalla verklig syskonkärlek.

Underbara och vackra båda två.

Naturen har nu saktat ner betydligt. Min lilla korsspindel som fortfarande sitter på sitt grässtrå är seg och trött. En ensam snigel på ett torrt strå vandrar sakta fram i solskenet. Allt förbereder sig för vintervila.

Vi förbereder oss också för vinter. Den här kvällen proveldade Stefan i den nya kaminen.

Jag fick ett önskemål/tips om min blogg. För att kunna gå tillbaka och leta efter mina boktips finns de inlägg numera under en egen rubrik. Ni hittar dem lätt under överskriften ”I inlägget finns boktips” om ni vill gå tillbaka och leta någon gång.

Dagens tänkvärda:

Ha större koll på om du tar ditt eget ansvar och mindre på om andra tar sitt ansvar.

Istället för att fundera på om du känner tillit till andra, fokusera på hur du bidrar till att andra kan känna tillit till dig.

Kram och Hejdå Bloggen

Äkta syskonkärlek Läs mer »

MIn lilla arbetsmyra.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 22 september, 2016 / Allmänt / 1 minute of reading

Kära Blogg

Just när jag och hundarna var på språng ut i den underbara morgonen dök söta Amanda upp.

Efter att ha jobbat på ett dagjobb och därefter på ett annat nattjobb var hon trött och mör och behövde sova.

Jag stoppade ner henne i min säng och hundarna pussade natti-natti.

Sedan smög vi oss tyst ut i den underbara morgonen.

När dagen gick över i eftermiddag tyckte Johnny att det skulle vara färdigsovit för Amanda. Han hämtade hennes skor och buffade henne försiktigt i sidan med dem. Som vi skrattade.

För några år sedan läste jag ”Munken som sålde sin Ferrari”. Nu har jag även lyssnat på den som ljudbok. Den innehåller så mycket klokskap och insikter om hur man kan leva njutbart och vad som egentligen är viktigt i livet. Läsvärd och lite av min vägledning om hur man bör leva sitt liv! Kan inte läsas för många gånger helt enkelt.

Dagens tänkvärda ord:

Låt inte stenarna som

kastas mot dig skada dig.

Fånga dem istället, krossa

dem till sand och blås bort

sanden i vinden.

Kram och Hejdå Bloggen

MIn lilla arbetsmyra. Läs mer »

Glädje och bekymmer i min vardag.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 21 september, 2016 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Jag njuter av att min söta lilla Emmy är hemma igen. Även om hon har många järn i elden. Det är många som vill träffa henne och drar i henne såklart. Jag suger åt mig alla små gyllene tillfälle som jag har tillsammans med min dotter. Små guldkorn i vardagen. Som när jag kommer hem från skogen och hon skriker från köket ”mamma, ska jag sätta på kaffe till dig med”. Då känner jag mig som miljonär. Att bara få ta en enkel fika tillsammans mitt i vardagen.

Hon och Matilda har alltid varit ett radarpar, ända sedan de började på dagis. Emellanåt har vi nästan inte kunnat se skillnad på de båda.

Den här dagen skulle de träffa ytterligare en kompis från dagistiden och såklart körde jag för dem eftersom de har det lite bökigt med Matildas gipsade fot.

Katten Felix är också översvallande lycklig över att ha någon av töserna hemma igen. Tidigt på morgonen kunde jag se honom tassa in till Emmy i sängen. Strax därefter hörde jag Emmy väsa med sömndrucken och skrovlig röst ”bort – hela du luktar kiss” ….

Stackars ratade Felix. Det där kan väl ändå inte stämma?

För Johnnys skull går jag lite kortare rundor i skogen. Det är så svårt att bedöma exakt hur ont han har av sin kloavlossning. Eftersom det onda är spritt på alla tassar så haltar han inte. Han bara går lite saktare än förut. Fast om det skulle komma en katt eller en kanin, då tycks det som om hans adrenalinkick tar bort all smärta i världen. Jag är rädd om min lille stridskamrat och lyssnar lyhört på alla hans ljudlösa signaler.

Dagens tänkvärda ord:

Maneter har överlevt i 650 miljoner år,

fastän de saknar hjärna.

Denna fakta ger hopp åt väldigt många

människor.

Kram och Hejdå Bloggen

Glädje och bekymmer i min vardag. Läs mer »

En ”myling” på taket.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 20 september, 2016 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

I fjor hade vi den mest fantastiska höst man kan tänka sig. Det var en färgsprakande färgkavalkad av höstens alla färger. Så vackert blir det nog inte i år. Det är alldeles för torrt. Nu torkar alla bladen bara bort och blir bara bruna och fula och faller till marken. Lanskapet påminner mer och mer om en Afrikansk savann.

Den vackraste höstdagen i fjor kan ni se här: http://gylleboannika.blogg.se/2015/october/inte-vackrare-an-sa-har.html

Att ha Emmy på hemmaplan är underbart. Jag njuter så av hennes närvaro. Samma ljuvliga tös med sitt kluckande skratt. Som jag har längtat.

I fredags när Emmy och Matilda anlände till Kastrup gjorde de sin entré i typisk Emmy/Matilda stil.

Ja, e det konstigt att man är lite orolig emellanåt!?

(bild lånad av Amanda)

Så vill jag passa på att lyckönska min fina Amanda, som idag ger sig i kast med ett nytt jobb.

Ytterligare ett!

Exakt vad får hon själv avslöja framöver, men jag hoppas det är något hon ska trivas med.

Lycka till Mando, du är bara bäst!!!

Det är inte bara att sätta in en kamin i huset. Skorsten måste man ju också ha.

Det blev Stefans projekt när han kom hem efter jobbet den här strålande eftermiddagen.

Kvällen var sagolik. Himlen var vackrare än någonsin och i grannens trädgård kalasade mamma get med sitt tonårskid på alla nysatta växter. Molly bara förvånade sig.

Dagens tänkvärda ord:

Det är bättre att göra något bra

av den dagen som är

än att gnälla över den dagen

som inte blev som man ville.

Kram och Hejdå Bloggen

En ”myling” på taket. Läs mer »

Pank och totalt färdig!

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 19 september, 2016 / Allmänt / 1 minute of reading

Kära Blogg

Nu har den sista lilla ”detaljen” i hela vår stora renovering levererats. En vacker braskamin.

Jag tyckte att vi tog i långt över vad vi skulle komma att behöva, den där dagen då vi satt på banken för att låna pengar till ombyggnaden. Idag har jag facit i handen. Efter mycket slit, pengar och en hjärtinfarkt är vi så äntligen i hamn.

… det enda vi inte riktigt har gjort är att pausa ….

Hösten har kommit för att stanna.

Jag längtar efter regn. Är jag en tokstolle?

Dagens tänkvärda ord:

Vad pengar kan köpa

Mat men inte aptit

Nöjen men inte lycka

Medicin men inte hälsa

Madrass men inte sömn

Smink men inte skönhet

Lydnad men inte vänskap

Dator men inte intelligens

Presenter men inte kärlek

Kram och Hejdå Bloggen

Pank och totalt färdig! Läs mer »

Dagen då hösten kom på riktigt.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 18 september, 2016 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Så kom då dagen då hösten tog sitt grepp om vårt lilla land. Åtminstone kändes det så. Solen försvann bort bakom tjocka, gråa moln och temperaturen sjönk till ynka 19 grader…. Jo, jag känner att jag nog blivit lite bortskämd med det fantastiska väder som varit.

Kvällsrundorna kräver numera reflexer.

En trädgårdsintresserad granne här i Gyllebo skänkte bort en hel hög med blomsterlökar. Av henne har jag fått en stor påse montbretia-lökar. En underbar blomma som jag håller tummarna för att jag ska lyckas med.

Jag har lånat lite bilder från nätet för att visa dess skönhet.

Förutom lökarna fick jag en stor bukett persilja. Doftar ljuvligt.

Då Stefan är i Småland, passade jag på att ha en date med mig själv. Ett glas rött vin hade jag tänkt mig, eftersom det var flera år sedan jag druckit det. Jag korkade upp min miniatyrflaska och värmde en pizza. Lite skamset fick jag efter ett tag erkänna att de gamla festartakterna inte längre fanns kvar. Knappt ett glas tyade jag med innan jag gav upp. Surt och mugget var smaken. Tacka vet jag bubbelvatten!!

Skål!

Jag har lyssnat på Marie Fredrikssons ljudbok ”Kärleken till livet”. Jag har alltid älskade henne.

Jag minns i början av 80-talet, när hon ännu inte slagit igenom riktigt. Det var när jag bodde i Kristianstad som hon uppträdde på ett litet ställe i närheten av där jag bodde. Tillställningen var drogfri och den enda låt hon då gjort som man kände till var ”Ännu doftar kärlek”. Jag minns att där var nästan inte mer än 20 personer. Jag älskade hennes röst och hennes sätt att sjunga redan då. Den gången tyckte jag så synd om henne för den dåliga uppslutningen och för att männsikor gick därifrån fast hon inte sjungit klart. Men – hon skulle ju komma att få sin revansch. Och det med råge! Såklart har jag senare sett henne uppträda i Roxette, och då jävlar var där folk vill jag lova!

Hennes bok är helt klart läsvärd.

Dagens tänkvärda ord:

Respektera de gamla

när du är ung.

Hjälp de svaga

när du är stark

Erkänn dina brister

när du har fel

För en gång i livet kommer

du att vara gammal, svag

och fel.

Kram och Hejdå Bloggen

Dagen då hösten kom på riktigt. Läs mer »

Plötsligt bara händer det!

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 17 september, 2016 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Min dag var som alla andra dagar i mitt liv.

Hundarna och jag i skogen. Vi njöt av att hösten börjar krypa sig på. Svampar stora som hela Molly hittade vi på vår stig.

Jag lämnade av hundarna hemma, vände och tog samma runda igen. Fast motsols och springandes istället.

När jag gick här hemma som vanligt den här dagen, hörde jag en bil som stannade på singeln på vår parkering. Mitt hjärta skuttade till lite extra. Min älskade lilla Amanda kom hit på ett spontant besök och det var såååå länge sedan. Jag kände igen billjudet och kunde höras hennes välkända steg i hallen. Jag hörde hur hon pratade med Snowie, när jag skynda mig ut för att säga hej …. men det var inte Snowie …

Där stod hon! …. och bakom henne stod också lilla EMMY!!! Min yngsta, fina dotter som jag inte sett på ett helt år. Direktimporterad från Australien. Ynka fyra gånger har jag pratat med henne i telefon på ett helt år. Och nu var hon äntligen, äntligen här igen. HEMMA! Åhhh vilken känsla!!!

Hon var sig lik, min lilla tös! Hon for in och frågade efter ett glas Oboy. Något extra trivselkilo hade hon i likhet med Andréa tagit med sig från Australien, men i övrigt var det samma gamla mysiga tjej.

Den här fredageftermiddagen var det betydligt roligare att veckohandla. För bredvid mig i bilen åkte två underbara töser. Jag handlade och de gick och åt pizza på piri piri. Efter en lång flygresa för Emmy och en tidig morgon för Amanda, sög det i deras små magar.

Vi mös lite tillsammans på eftermiddagen innan tjejerna drog vidare till Gårdlösa för att överraska Låke.

Stefan åkte iväg till Småland och ensam kvar var jag. Men det var ok. Bara vetskapen om att två av mina tre barn nu var på svensk mark gjorde mig lugn och harmonisk. Känslan av att snabbt kunna hjälpa dem när helst de behövde mig, kändes så bra. Att vara förälder är nog den starkaste instinkt som finns.

Välkommen hem Emmy!!!

Dagens citat:

När du är 10 år idag har du en Iphone, Facebook, Ipad, pojkvän och en bärbar dator.

När jag var 10 år hade jag hopprep.

Kram och Hejdå Bloggen

Plötsligt bara händer det! Läs mer »

Ännu är sanden varm.

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur / Av Annika Olsson / 16 september, 2016 / Allmänt / 3 minutes of reading

Kära Blogg

Den 15:e september och det är ännu sommar. Något liknande, kära vänner, kommer vi förmodligen inte att få uppleva på mycket länge.

Visserligen märks det att solen är tröttare på kvällarna. Den hänger, i likhet med mina egna skinkor, en bit längre ner mot jordens yta. Så orkar den liksom inte vara uppe lika länge på kvällen längre. Men vad gör det. Jag njuter av de sista strålarna som precis når mitt lilla orangeri.

Kanske har någon lagt märke till den stora trälådan av cederträ som numera pryder ena hörnet av vårt tralldäck. Det är en dynlåda till alla kuddar, dynor och filtar vi använder utomhus under sommaren. Stefan har egenhändigt tillverkat den och den är en rejäl och tung pjäs. Att den är tung vet jag alldeles säkert, eftersom jag fått hela, jävla locket rakt i pannan. Det kändes som jag var med i en boxningsmatch och jag kunde nästan höra någon börja räkna ner … 10, 9 , 8 …. Numera närmar jag mig boxen med stor försiktighet.

Av min syster Görel har jag adopterat en röd dracena. I höstas när jag övertog den, trodde jag att den var ensam. Men se, i sommar har det tittat fram en söt liten smultronplanta och även en limegrön marktäckare av något slag. En underbar blomma, som snart får flytta in i orangeriet igen.

På vår uteplats växer en clematis som har de magnifikaste vita blommor man kan tänka sig. Den är alldeles ljuvlig med blommor stora som dassalock … fast näää, nu ljög jag nog nästan … stora som mansnävar är kanske mer rätt. Fina i alla fall.

Så har jag några näpna penséer som tittat upp ur mina trötta sommarblommor och liksom viskar, ”nu vill vi börja om från april månad”

Nej, att börja om med vår och sommar nu, hade i alla fall inte jag orkat med. Jag längtar efter regn, storm och härlig höst.

Min lilla korsspindel har nog gått i vintervila redan, eller så har den kanske rent av gått och dött, jag vet inte så noga. Kanske har den törstat ihjäl. För torrt är det!! Den stackars räven kommer inte heller att få smaka några sura rönnbär i år, för de har skrumpnat och torkat bort alldeles.