Kära Blogg.
Man kan nästan inte tro det, men återigen vaknade jag upp till en strålande sol.
Jag förstår inte människor som gnäller över vädret. Det är så underbart och utan väder vore livet allt bra tråkigt.
Jag tänker på alla de grabbar som under hösten grävt för fiber i Gyllebo. Jag undrar om de egentligen fattar vilken tur de haft med vädret!? Torrt och fint i marken, istället för den gegga som det mycket väl kunnat vara istället.
Ibland händer det att vi glömt något på vår väg ut i skogen. Då parkerar jag enklast mina vänner här …
Molly är en liten hund med särskilda känslor. De hon fattar tycke för, de älskar hon alldeles extra mycket. Den här dagen när Emmy körde hem för att umgås lite med sin pappsis så satt Molly länge vid dörren och surade. För trots att Molly inte träffat Emmy så mycket, så visar hon tydligt hur hon favoriserar henne.
På eftermiddagen när Stefan jobbat klart var det dags att konka in alla växter för vinterförvaring. Citronträd, olivträd och lite annat fick tränga ihop sig i det lilla orangeriet. Vi började så smått att förbereda vår lilla täppa för vintern.
Men ännu blommor rosorna glatt vidare.
På kvällen när vi kommit in från sista kissrundan och mörkret fallit, tände jag lite levande ljus och slängde upp mina stackars ömmande fötter i soffan.
Ja, något har hänt med fötterna. Ryggvärken har liksom spridet sig ner längs benen och sitter nu även under fötterna. Det känns som jag går på brinnande kuddar. Fast det är egentligen bagateller, så sånt ska man inte gnälla över. Punkt.
Dagens tänkvärda ord:
Bara om vi förstår … kan vi
bry oss … bara om vi bryr
oss … kan vi hjälpa …
Bara om vi hjälper blir vi räddade.
Kram och Hejdå Bloggen
