Någon skämtar med mig aprilo..

Kära Blogg

Stormen från gårdagen hade så bedarrat och vi möttes av en fantastisk höstdag.

Att andas in hösten i lungorna ger kraft och styrka.

Vid slottet stod alpackan ”Per Gessle” och glodde dumt på oss när vi passerade. Varje gång vi stöter på honom så undrar jag hur gamla dessa djur egentligen kan bli. Han har funnits där på slottet så länge jag kan minnas.

På google står att de blir 20 år. Jag gillar honom. Han får mig att minnas när jag var 15 år och dansade vilt till Gyllene Tider i Åhusparken.

Gässen hade återvänt till sjön efter att ha lyst med sin frånvaro hela sommaren. Jag tycker om dessa gäss, men de är alldeles för många nu. Den här morgonen satt de på rad ute i vattnet på den omtalade munkagången som sägs gå ända bort till slottet. Jag blir alltid så nyfiken på den där gången. Vad är egentligen sanningen om den?

När jag stämplade ut från kontoret bestämde jag mig för att höststäda i vår sängkammare. Snabb som en liten vessla rykte jag av vårt ljuvliga virkade överkast, för att snabbt hinna tvätta det. Tanken var att det sedan skulle få torka av höstvinden den här soliga tisdagen i oktober.

Det skulle visa sig vara ett väldigt dumt beslut!!

Vad jag totalt missat var att just den här dagen skulle vattenledningarna spolas. Förbannat, förbannat, förbannat.

Hela maskinen vittvätt blev gråsolkig och ful. Jag fick tvätta om alltihopa tre gången, ändå blev det inte helt bra.

I skrivande stund kan jag dock säga att överkastet är nästan lika vitt som det var. En skvätt remol vid nästa tvätt kommer nog att få rätsida på det igen. De vita örngott som också var med i tvätten blir dock aldrig som de var en gång, så åt helvete med dem.

Slutet gott, allting gott.

… vårt sovrum blev höstigt, rent och fräscht.