Vintern kom tillbaka.

Hejsan.

Ja den gjorde ju det, vintern, den kom tillbaka.

Dagarna efter annandag påsk så höll kylan i sig. Snön låg envist kvar på marken i flera dagar. Åtminstone på de skuggigaste platserna.

Fast det gjorde egentligen inte mig så mycket att det kom snö och kyla igen. Jag hade ju kommit att älska mina kalla bad, så att få några extra vinterbad det fick jag helt enkelt bara se som en bonus.

Jag brukar vara en person som går klädd i mina varma yllekläder långt in på våren. Långkalsonger och tjocka strumpor ska man inte lägga undan för tidigt inte. Jag svettas hellre in våren, än att behöva frysa in den.

Så att lufsa ut i den vackra aprilmorgonen, trots kylan, det gjorde inte så värst mycket. Särskilt inte när gryningen bjöd på en fullständigt magisk soluppgång.

Jag spelade in några filmsnuttar på snapchat åt Andréa, min dotter i USA, innan mina fingrar höll på att frysa till isbitar.

Jag tänkte med glädje på alla brev jag skickat till henne. Jag gladdes så åt att de nu verkar komma fram i en strid ström. Men så fick jag en litet styng av sorg i hjärtat… jag tänkte på hennes systerson som hon inte fått träffa ännu. Att Scott förmodligen kommer att vara två år när de ses för första gången. Fast å andra sidan minns man ändå inte så mycket från sina första barnaår, så för hans del kan det nog kvitta. Man måste se allting från sin ljusaste sida. Alltid!

Dagens citat:

Jag hade älskat ifall man kunde teleportera sig till människor som bor långt borta, så man inte behövde sakna dem så mycket.

Ja tänk om man bara kunde knäppa med fingrarna så var man på andra sidan Atlanten. Fast då hade det väl varit ett farligt knäppande med fingrarna på folk.

Ha det så gott och kram från mig.

Annika