Hejsan.
En gång blev rastplatsen vid Brösarps backar utnämnd till Sveriges vackraste. Och jag tror att utnämningen står sig än idag.
Då gällde de inte bara dess storslagna natur. Nej man såg även till det praktiska runt rastplatsen, såsom toaletter, skötsel och allt annat man vill ska finnas vid en rastplats. Rent och fräscht naturligtvis.
En tidig morgon stannade jag och Johnny till vid de natursköna backarna där vid Brösarp. Inte en kotte fanns där mer än vi. Jag, Johnny och min gamla Volvo.
Men så plötsligt kom en röd liten bil farande. Byns egen lille hustomte. Nej, egentligen är han inte så liten, för han är lång, riktigt lång den käre Jan. ”Lång som itt ösrajn”, hade min Stefan sagt. Vad nu ösregn har med längden på människor att göra? Snäll och go är han i alla fall, Brösarps egen fixare.
En bra stund stod vi och småpratade, Jan och jag. Vi har känt varandra alltsedan ungdomen och då är det alltid roligt att träffas och småprata en stund. För så är det här på Österlen, alla känner liksom alla.
Sedan begav jag och hunden Johnny oss ut för en vandring på backarna.
Högt däruppe har man en härlig utsikt. Man ser långt bort mot Ravlunda kyrka. Ja ända ut över havet faktiskt.
Här är alltid lika härlig på Brösarps backar, även om platsen nog mest är känd för sina ljuvliga gullvivor. En blomma som får mitt eget hjärta att slå lite extra slag. Ja när de blommar då finns det verkligen en anledning att återvända hit.
Dagens citat:
När stadsbor ska åka ut på landsbygden och koppla av måste det fungera även där. // Stefan Lövén
Utan att säga ett enda ord mer om politik, så vill jag önska er alla en riktigt skön dag. Och när gullvivorna blommar, tar jag er med hit igen. Visst vill ni det!?
Kram Annika
