Tiden swishade förbi.

Hejsan.

Det känns som om tiden rusade fram och redan var vi fram vid dagen då min dotter skulle resa tillbaka till Canada igen. Jag hade liksom inte riktigt förstått att det var den här helgen… I förrgår packade hon ihop sina saker, städade gästhuset och vips var hon bara borta. Den här gången kändes det som om det var så mycket som jag inte hann med…

Fast jag är tacksam för dagen då hon och jag vandrade tillsammans, och kvällen i förra veckan, då jag tog mig i kragen och cyklade med henne till sjön för ett kvällsbad, trots att jag var dödligt trött i både kropp och knopp.

Ute vid gästhuset är det nu så tyst och tomt igen. Ett tag trodde jag att rådjursfamiljen tagit till flykten när Andréa flyttade in, men nu när huset åter är tomt så såg jag hur det lilla kidet kom smygande fram ur buskarna.

Bakom husknuten kikade mamman oroligt fram för att kolla vad som stod på när jag kom smygande med kameran i högsta hugg.

Tiden har verkligen gått fort den här gången då min tös varit hemma. Inte har jag heller hunnit med att ta något traditionellt syskonfoto av mina fina tjejer i år. Jag får helt enkelt fortsätta glädja mig åt den här gamla klassikerna, som fått många att dra på smilbanden… Bilden som är tagen vid Prästens badkar i Vik.

Dagens citat:

Öppna din högra hand. Öppna din vänstra hand. Slut dina ögon. Lyssna till det som står skrivet i ditt hjärta.

Lycka till nu min älskade Andréa♥, och vill du, så ses vi snart igen. Även om jag inte längre är helt bekväm med flygmaskiner, byten och långa resor, så ska jag nog kunna ta mig till Vancouver på egen hand i höst.

Må gott alla och kram från mig.

Annika