Mandelmanns trädgård

Hej hej

Vid den här tiden på året så slinker det ner en och annan semla i våra magar minsann. Förra helgen åt vi nog de godaste fastlagsbullarna för den här säsongen (enligt min bedömning då alltså) Jisses, vilken mumsig fyllning … mmmm…

Det var Mandelmanns semlor som i år fick min utmärkelse som årets bästa. Mums alltså!!

Utanför deras lilla gårdsbutik var det så vårligt och fint med utslagna snödroppar.

Mina egna snödroppar i Gyllebo hade inte alls kommit så långt, utan de hade nästan bara precis kikat upp ovanför jordens yta.

Inne i Mandelmanns gårdsbutik slog den sköna brasvärmen mot oss när vi steg in.

Vid små bord satt flera gäster och njöt av sitt kaffe med dopp. I ett hörn stod Gustav med fiolen i högsta hugg. Jag och Stefan köpte våra semlor och begav oss hem till Gyllebo igen, där vi startade vår egen kaffebryggare och njöt av vår sköna braskamin.

I köket ståtade min ”alla hjärtans dags buketten” ännu så himla vackert. Han kan ibland, min Stefan ♥

Dagens citat:

Hela människans liv är blott en punkt i tiden. Låt oss därför njuta av det medan det varar, och inte slösa bort det utan något syfte.

Att njuta av vackra och goda saker lite då och då, är väl nästan en plikt man har mot sig själv.

Kram Annika

Genvägen hem.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 27 juli, 2019 / cykeltur, Mandelmanns trädgård, Österlen / 2 minutes of reading

Hej hej

Idag tänkte jag fortsätta inlägget om när jag och Stefan cyklade till Mandelmanns.

Det gick lätt som en plätt att rulla dit. Vi for nedför den branta ”Sträntebacke” och kunde i princip rulla hela vägen ner till Rörum från Gyllebo. Nästan som om vi satt på små tysta mopeder och bara behövde bromsa lite lätt då och då. Ja, jag fick motstå lusten att sträcka ut benen åt sidorna som ett barn och hålla upp båda händerna mot himlen.

När vi kom fram så åt vi lunch.

Mätta efter en god ”självhushållarlunch” vandrade vi sedan bort för att hälsa på Fru Linderöd med familj.

Mamma Linderöd hade fullt upp med att snygga till i dammen, så hon hade knappt tid att ens säga hej.

Salig strosade jag vidare i Mandelmanns underbara trädgård och njöt av alla blommor och växter.

Stefan tassade tyst efter mig. Han var inte direkt lika hänförd av allt det vackra som jag, men han är inte riktigt någon blomsterkille kanske…

Jaja … medan jag försjönk i mina drömmar och mina egna tankar, så var det han som höll kontakten med yttervärlden via sociala medier.

Runt om i trädgården satt glada människor och åt och fikade i allsköns ro.

Överallt kunde man se små bevis på Gustavs uppfinningsrikedom. Det är allt en finurlig man, den där Gustav. Små smarta lösningar som enbart förskönar och behagar världen.

När man vet att man ska cykla uppför en mardrömsbacke för att komma hem, jag då strosar man runt lite längre än vanligt …

Till sist var det ändå dags för hemfärd. Fast när vi tog genvägen över Mandelmanns kohage och kunde njuta av naturen där istället, då gick det så mycket lättare att komma hem. Det sägs att genvägar är senvägar, men ibland är det så underbart att bli lite sen, och istället få en dos av ett storslaget landskap.

Sista biten var sedan bara ett skönt litet motlut ….. eller hur älskling…

Dagens citat:

Behandla inte människor så illa som de är, behandla dem så bra som du är.

Även om det gick helt ok att cykla den här dagen, så har ett litet frö såtts i mina tanka …. det här med elcykel… Kanske kunde det bli lite mer cykelturer för oss, om man fick en svag hjälp i uppförsbackarna ….

Ha en fin dag och kram på er.

Annika

Genvägen hem. Läs mer »

Årets godaste semlor.

Genvägen hem.