Allmänt

Kära Blogg

En hel dag har avlöpt utan att jag tagit ett enda litet foto.

Käre tid, vad bloggar man då om?

Min dag var fullspäckad med jobb, hundar, skog, en härlig vän på besök, ja och så mitt älskade yogapass som avslutning på kvällen. Inte en bild finns som bevis, så allt det där får ni tänka er i fantasin. Mina yogabyxor var för dagen försvunna så ni får tänka er att jag är utan dem ….

 

Något jag i flera dagar retat mig på är min nya fina gryta från Ikea.

Eftersom min induktionshäll kräver särskilda grytor, har jag fått införskaffa en ny lite mindre variant. På Ikea köpte jag en underbart söt liten emaljerad gryta. Den skulle passa utmärkt till potatis för mig och Stefan. Jag hade verkligen älskat den där grytan, om det inte varit för locket. Skiten rostar! Rostiga vattendroppar trillar ner på de nykokta potatisen och det ser inte vidare aptitligt ut. Även om det kanske kan klassas som extra järntillskott, så tycker då inte jag att det ser roligt ut med rostfläckar på maten jag serverar.Dåligt Ikea!

 

 

Kära Blogg

Jag tjatar på om vårt otroliga väder. Alldeles fantastisk. Visserligen är morgnarna lite kyligare, men ännu kan jag njuta av min lunch i solstolen ute vid poolen.

 

Vi har bytt foder åt Johnny, och även börjat med en rejäl dagsdos laxolja. Såklart får lilla Molly också lite välsmakande olja. Omega 3 kan aldrig skada. Redan tycker jag mig märka en viss förändring av Johnnypågens mående. Han verkar lite piggare och har liksom fått lite mer bus tillbaka. Jag håller mina tummar hårt för att det kommer att räcka med detta för att få honom frisk igen. Via telefon upplyste Andréa mig om att man alltid kan operera bort klorna. Hmmm … Det skulle inte vara värre än att amputera något annat sa hon – ja, det är väl så en blivande kirurg resonerar. Med rätt inställning är allt tydligen möjligt. Fast nu har jag inte riktigt en kirurgs lön, och jag antar att det där inte är gratis.

 

Kära Blogg

Ja, det verkar som om hunden Johnny bara har ont i sina tassar när vi är ensamma och tar det lugnt. När livet liksom är lite sådär enahanda. Den här dagen var en toppendag för Johnny!  Särskilt ont i tassarna verkade han inte ha just den här dagen.

Det började med att Amanda kom direkt ifrån sitt nattskift för att vi skulle kolla efter semesterresor till jul. Johnny gick bärsärkagång i huset, allt för att få Amandas uppmärksamhet.

 

Kära Blogg

Som ett hack i en gammaldags grammofonskiva hörde jag mig själv upprepa, ”årets sista sommardagar”. Ja, det där har jag malt på med i en hel månad nu, och fortfarande känns det som sommar.

Men nu tror jag faktiskt att det kan vara så. Hösten är på ingång.

Morgonens runda var stilla och klar. Stefan hängde med. Han och Johnny lunkade på tillsammans i sakta mak. Vi tror att Johnny känner sig öm i fötterna, men det är så väldigt svårt att avgöra. Tänk om han kunnat tala, den där Jontepågen!!

 

Dagens tänkvärda ord:

 

Kram och Hejdå Bloggen

 

 

Kära Blogg

Den här dagen skulle jag åter komma att inta platsen bakom kassadisken som försäljare och expedit.

Istället för spik och bräder var det blommor och presenter jag skulle erbjuda mina kunder.

 

Jag älskar struktur och rutiner. I många år har jag planerat och gjort matsedel för mig och min familj. Jag tycker att det underlättar min vardag och gör det enklare att handla. Jag älskar mina vardagsrutiner som får livet att flyta lätt och som i längden spar tid, energi och säkerligen en och annan krona också.

 

 

 

 

 

Kära Blogg

Jag myser så varenda sekund som jag har mina töser hemma.

Jag bakade en sats av mormors favoriter, samtidigt som Emmy och Amanda höll mig sällskap och överblickade det hela.

När kameran kom fram ville Emmy inte vara med. Hon sa sig vara ful just för stunden. Då fulade Amanda sig för att Emmy på så vis skulle framstå som vackraste av dem. Det kan man kalla verklig syskonkärlek.

Underbara och vackra båda två.

 

Kära Blogg

Just när jag och hundarna var på språng ut i den underbara morgonen dök söta Amanda upp.

 

Kära Blogg

Jag njuter av att min söta lilla Emmy är hemma igen. Även om hon har många järn i elden. Det är många som vill träffa henne och drar i henne såklart. Jag suger åt mig alla små gyllene tillfälle som jag har tillsammans med min dotter. Små guldkorn i vardagen. Som när jag kommer hem från skogen och hon skriker från köket ”mamma, ska jag sätta på kaffe till dig med”. Då känner jag mig som miljonär. Att bara få ta en enkel fika tillsammans mitt i vardagen.

Hon och Matilda har alltid varit ett radarpar, ända sedan de började på dagis. Emellanåt har vi nästan inte kunnat se skillnad på de båda.

Den här dagen skulle de träffa ytterligare en kompis från dagistiden och såklart körde jag för dem eftersom de har det lite bökigt med Matildas gipsade fot.

 

 

Kära Blogg

I fjor hade vi den mest fantastiska höst man kan tänka sig. Det var en färgsprakande färgkavalkad av höstens alla färger. Så vackert blir det nog inte i år. Det är alldeles för torrt. Nu torkar alla bladen bara bort och blir bara bruna och fula och faller till marken. Lanskapet påminner mer och mer om en Afrikansk savann.