ålavandring

Slutspurten på ålavandringen.

Hej hej

Kvällen då jag var på ålavandring i Kivik, hamnade vi ju alla lite lustigt hos Ranelid. Efter att ha drömt oss bort i rosa kärleksdrömmar för ett litet tag, traskade vi sedan den korta sträckan bort till underbara Hällevikskåsen.

Där var det dags för kvällens höjdpunkt. Kaffe och fikapaus. Överallt satt glada människor och njöt av den underbara aftonen.

Hälleviks egen ålafiskare var den här kvällen inte på plats. (Alltså min gullige svåger Mats.) Istället fick min man Stefan försöka dra sig till minnes lite om forna tiders fiske här. Fast Stefan är ju lillebroren i familjen och minns inte riktigt allt…. han mindes mest att de skaffade TV-kanal två, det där året då ålafisket slog alla rekord. Förmodligen gjorde flickorna på Tv två  mer intryck på min käre make än vad hans fars ålafiske gjorde…

Många ålafiskare och ålentusiaster var på plats den här kvällen. En riktig ålakändis är den spexiga ”Hånsa”, som för kvällen såg ut att ha fått busig tillökning i familjen.

Efter kafferasten bar det vidare mot sista ålaboden på vandringen. Genom nationalparken vandrade vi på steniga stigar och njöt av den fantastiska naturen.

Svettiga kom vi så fram till sista ålaboden. Krivareboden som ligger på östra foten av Stenshuvud.

På Krivarebodens trappa satt tre glada ålagubbar och väntade när vi kom.

Krivarboden som är en av de vackraste ålabodarna jag vet .. näst efter Hällevik då förstås.

Här avslutade vi en underbar kväll.

På Kiviks museum kan man köpa den nyutgivna boken om ålakustens alla små söta bodar och göra egna vandringar längs med kusten.

Dagens citat:

Det är inte världen som är liten, det är ålakusten som är stor.

Ha det gott, kram från mig

Annika

Ranelid och ålavandring.

Hejsan.

För någon vecka sedan var det dags för årets femte och sista etappen på den traditionella ålavandringen. En vandring som går längs den gyllene ålakusten i Skåne. Från norr till söder.

För mig var det första gången jag deltog. Men för de som gått alla etapperna väntade fina diplom. Samlingsplatsen den här kvällen var vid Kiviks Museum. En alldeles nytryckt bok om sträckans alla ålabodar hade den här kvällen sitt boksläpp.

Vi välkomnades och fick alla lägga en peng i fiskehåven.  Pengar som var avsedda att gå till att sätta ut nya ålyngel i våra vattendrag.

Sedan började vandringen och vår stora skara ålentusiaster styrde i behaglig promenadtakt stegen ut ur Kiviks by.

Första stoppet blev vid den stora högen sten som utgör den kända kungagraven på Kivik. Fantastiske Davfid Hermansson berättade en kort historia om platsen, innan vi drog vidare.

Nästa stopp blev nedanför Esperöds Gård där Bo Hultén anslöt. Han pratade stolt om sitt härliga arboret. Ett arboret jag själv besöker varje vår och som jag verkligen kan rekommendera för de som är trädgårdsintresserade. Helt gratis är det också.

Sedan ångade vi på med raska steg ut mot Kiviks Musteri. Nästa stopp skulle bli vid min favoritålabod. Den vackraste av alla i hela världen, nämligen Hällevik. Det var i alla fall vad jag trodde … men efter ett tag smög vi in bakom en gul husknut istället …

Det var hemma hos Björn Ranelid såklart. Han välkomnade oss alla in i sin trädgård och sedan pratade han en lång stund. Han pratade om kärlek, kärlek och åter kärlek. Utan att ta ett enda andetag. På det där sättet som bara han kan. Med rullande R.

Mina egna tankar flög iväg, ungefär som när jag satt i skolsalen på högstadiet och inte riktigt kunde hänga med i vad som sades. Istället undrade jag vem deras kära Totti egentligen varit…

Nåväl, efter Ranelids vackra tal, gick det bra at köpa en liten bok av honom. Även om den nog inte handlar så mycket om ål eller ålabodar så köpte jag mig en signerad bok.

Sen bar det vidare mot underbara Hällevik och Stenshuvud, men det får ni hänga med på i ett annat inlägg.

Dagens citat:

Kärleken väger ingenting, ändå är den mäktigare än allt annat på jorden.

Må gott, kram Annika

 

Scroll to Top