Hejsan.
Äntligen är det lite aktivitet vid Sjöröds lägerplats igen.
Att det fanns scouter i skogen kunde jag förstå av alla de silverfärgade kanoterna som låg uppdragna vid sjökanten. Ett stenkast längre bort låg början till en flotte och guppade lojt i den stilla morgonvinden.
Förmodligen låg de alla och sov sött i sina tält uppe bakom backen, när jag tyst kom ditsmygande för mitt morgonbad.
Jag gillar verkligen att scouternas lägerverksamhet kan börja återupptas igen. De hör liksom till här i Gylleboskogen.
En kväll i förra veckan var jag med familjen och åt indisk mat utanför Tomelilla.
Det var på Tryde 1303 som vi avnjöt den underbara maten. Stefan fegade ur och beställde pizza. Emmy valde tapas som var vegetarisk efter det att Stefan norpat till sig kycklingvingarna. Jag och Amanda valde dock indisk mat som var så jättegod. Jag som inte hade någon erfarenhet av indiskt, valde tre små olika rätter i olika styrka. Det kan jag verkligen rekommendera, för fast att jag älskar stark och kryddig mat så var den starkaste rätten en aning för stark och het för mig, åtminstone om jag valt det som enda rätt. Men allting var så himla gott, så har ni möjlighet så åk dit, det är verkligen värt ett besök.
Lille Scott hade dock tappat aptiten en aning, när han mötte en galande tupp precis vid ingången. Just galande tuppar är det djur som Scott tycker allra minst om. Länge satt han bara och kikade fram så försiktigt under brättet på sin hatt och ville inte alls äta någonting. Fast sen fick han syn på att Emmy hade fått jordgubbar på sin tallrik och då var den läskiga tuppen glömd igen.
När vi sedan avslutade kvällen hemma hos honom, så var han en sprudlande glad gosse. ”Sko, sko”, kommenderade han och pekade åt Stefan när vi kom innanför dörren. Nej, hemma hos honom så går man definitivt inte in med skorna på sig.
Dagens citat:
Om du inte hittar något att tacka för, tacka bara livet för att du fortfarande andas.
Må gott, Annika
