Ohyfsade kompisar.

Hejsan.

Här hos oss i Gyllebo bor ett gäng ohyfsade kompisar. Invånare som inte har lärt sig skilja på ditt och mitt.

Helt ogenerat står de bara och knaprar i sig av mina penseer och alla andra blommor som jag planterar vid vår tomt. Försöker jag skrämma bort dem, så springer de bara en liten bit iväg innan de vänder sig om och ställer sig och ”ballglor” på mig.

”Ballglor” är sånt man gör här på Österlen. Man stirrar fånigt på någon utan att vika undan blicken. När jag gick i skolan sa vi att man ätit ”glosoppa” till middag, och det lär Gylleborådjuren säkerligen gjort, så som de blänger.

Jag har varit så arg på de här kompisarna att jag med mina egna händer skulle kunna strypa dem. Det var i alla fall vad jag trodde och sa, ända tills jag hade chansen…

För såklart är jag djurvän. När jag i somras såg att de fått tillökning utanför vår tomt, så tassade jag bara försiktigt förbi den lilla raringen. Mån om att den lilla skulle klara livhanken.

En raring som med all säkerhet kommer att stjäla mina sommarblommor det här året.

Det är inte bara här i Gyllebo som jag är arg på rådjuren. Även på min mammas grav i Brösarp är de och stjäler blommor.

Den lilla julrosen jag satte strax före jul är nu nästan bara ett minne blott.

I likhet med min mamma har jag en sorts hatkärlek till de här vilda djuren. Våra rådjur här på Österlen.

Dagens citat:

Jag gillar tanken på alla underbara djur som finns, även när jag inte alltid kan se dem.

Men blommorna på kyrkogårdarna skulle de kunna ta och låta bli.

Ha det fint och kram

Annika

 

 

 

 

Dela gärna
  • 52
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *