Med fötter och rötter i ett äppelrike.

…eller som min Stefan säkert skulle ha uttryckt sig:

…fyddårr å ryddårr…

Gomorron.

Ja den där skånska dialekten är kanske inte den vackraste i allas öron, men jag bara älskar alla de gamla vanliga orden som för mig känns så ”himma” och klingar så välbekant.

Som så ofta hade vi ärende till Kivik. Vi tog vägen över Svinaberga. Där uppe från Bergdala har man en vidunderlig utsikt. Man kan se långt ut över Ravlunda skjutfält.

På andra hållet ser man gårdarna i den lilla byn Mellby. Platsen där det lilla fantastiska bageriet ligger. Där som världens godaste kavring tillverkas. Ett mumsigt grovt bröd som kan vara sponsrat av tandläkarförbundet… Det är alltså ganska hårt, men det godaste i hela världen.

Är man född och uppvuxen i ett äppelrike, ja då trivs man ju såklart här. Och är man som min Stefan, född i Kiviks hamn, ja då är det något med havet som drar…

Äppeltavlan hade antagit en mörkare och djupare färg. Ni vet, att i likhet med oss kvinnor, så är den som vackrast när äpplena är fullt mogna.

Men även om man är född och uppvuxen bland ”äbblaskrabbårr” och ”äbblaträ”, så tycks det som om smaklökarna inte riktigt hängt med. Nej, ett surt äpple ser man aldrig att min käre make sätter tänderna i. För honom är det päron som gäller. Clara Frijs ska det vara, så det så! Sådär söta och saftigt mogna så det rinner nerför hakan…

Dagens citat:

Tänk efter och bli eftertänksam eller tänk om och bli omtänksam.

Omtänksamhet måste väl vara att göra en massa äppelkakor till familjen vareviga höst…

Kram från mig.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *