Löken tittar upp

Hejsan.

Även om vi haft kallt och kylslaget här nere på Österlen, så spritter det av vårtecken och växtkraft överallt.

Min lilla rödsippa i trädgården är på väg att slå ut. Men även vitlöken som jag petade ner i en ektunna i höstas, är nu på väg upp. Vitlöken från Mandelmanns som jag skrev om HÄR.

Julrosorna står i sin vackraste prakt just nu.

Inne hos min söta, tyska granne blommar det alltid för fullt. Avundsjukt kan jag konstatera att den kvinnan har gröna fingrar. Samtidigt gläds jag eftersom jag kan njuta av hela härligheten utan att lyfta ett finger. En buske jag inte vet namnet på, blommar med sina sötaste rosa små blommor just nu. Jag hade tänkt fråga grannen om vad det där är för något, men det brukar sluta med att jag blir ännu mer förvirrad än jag var från början. Ja, sådär är det med mina språkkunskaper, i synnerhet i det tyska språket. Men njuta av blommor, det förstår jag mig på, oavsett vilket språk de talar.

Inne i mitt eget orangeri har den stora hortensian som tidigare spelat död, nu satt en väldig fart. Fullt med små hårda blomsterknoppar döljer sig i den spirande grönskan. Underbart.

Men bäst är som alltid naturens egna vårtecken. Fåglarnas läte, vädrets makter, naturens dofter och vinden mot huden. Jag älskar det.

Dagens citat:

Ju äldre jag blir, desto mer vill jag undvika drama, stress och konflikter. Jag vill bara ha ett mysigt hem, god mat och vara omgiven av människor som jag älskar.

Jag tror att vi ofta stressar runt och jagar lyckan, så finns den inom oss precis där vi är. Prova att stänga ner telefonen en dag och gå ut i naturen och bara vara. Känn, se, lyssna och bara andas.

Kram Annika