Här är ditt liv, del 2.

Hejsan.

Idag vill jag dela med mig ytterligare en liten bit av det min pappa Kurt skrivet om sitt liv. Här byter han ut havet mot skogen…

Följande är nedtecknat av honom själv:

Södermanland

Någon gång i december mönstrade jag av i Köpenhamn, där jag en gång mönstrat på.

Så kom jag än en gång tillbaka till hembygden, med allt det trevliga som fanns där, hemmet, barndomskamraterna, naturen m.m. Jag stannade hemma över vintern, tog en del ströjobb, arbetade bla med skogstaxering  i skogsvårdsstyrelsens regi. Jag var t.ex. på Ilstorps Norregård. Eftersom jag ännu inte hade körkort, cyklade jag till jobbet. Jag hade ungefär 2 mil till Ilstorp, så det blev ju 4 mil varje dag. Föga anade jag att jag 12 år senare skulle ha tjänst som skogvaktare i de skogar jag dagligen cyklade igenom.

       Än en gång var det tidningen Lands föregångare, Jordbrukarnas Föreningsblad, som s.a.s. blev min språngbräda ut i världen. Återigen var det skogsvårdsstyrelsen, denna gång i Södermanlands län, som sökte skogspraktikanter till en plantskola. Plantskolan fanns i Vallmotorp, ett litet samhälle 6 km från Katrineholm. Jag sände in min ansökan, och fick efter en tid svar att jag var välkommen att börja. Arbetena i plantskolan  började i april, och då var jag på plats. Vi var 12 praktikanter i åldern 18-24 år, och vi kom från olika delar av landet. Dessutom arbetade nu under högsäsong ytterligare en 10-12 personer från orten här.

Södermanland var en angenäm upplevelse. Folket här var vänliga och trevliga och kamraterna var bra. Jag var 21 år och livet lekte. Det blev mycket dans, fotboll och andra förlustelser på fritiden. Katrineholm var en lagom stor, och mycket trevlig stad, och som vi dessutom hade på bekvämt cykelavstånd. Vi höll på med de vanliga plantskolearbetena d.v.s. upptagning av plantor som skulle levereras ut till olika markägare, samt omskolade plantor som skulle växa ytterligare 1 år. Dessa arbeten varade till i början av juli, då säsongen avslutades och det blev uppehåll för semestrar. De flesta slutade nu och åkte hem, eller for på andra håll. Jag och några till stannade kvar under semestern, och fortsatte sedan med i huvudsak stämplingsarbeten åt olika markägare. Stämplingsarbetena varierades med ungskogsröjning. Så höll vi på fram till juluppehållet. Det var nästan ett år sedan jag reste hemifrån, så det var mycket roligt att återse dem därhemma, samt mina kamrater och bygden i övrigt. Jag stannade hemma över hela julen t.o.m. trettonhelgen. Höjdpunkten var julafton, med mormors underbara lutfisk och risgrynsgröt. Jag passade också på att ta ut och roa mig tillsammans med mina kamrater. Det blev sedvanligt besök på Högalunds Tivoli i Agusa de stora helgkvällarna annandag jul, nyårs-och trettonafton. Högalund var ett mycket populärt dansställe, som samlade ungdomar från en stor del av östra Skåne. Det lades ner omkring 1960.

 Julledigheten tog så småningom slut, och det blev dags att återvända till Södermanland och arbetena där. Jag minns att vintern var ganska besvärlig vid tidpunkten för min avresa. Det var sträng kyla och snöstormar med tågförseningar som följd. Till slut kom jag iväg och den 10 januari var jag åter på plats. Mina kamrater var då komna, men hade ännu inte börjat arbeta. Vintern var hård med svåra snöstormar som i c:a 1 veckas tid omöjliggjorde så gott som allt arbete utomhus. Vi bodde i en liten stockstuga där vi hade en öppen eldstad, så vi eldade och hade det varmt och skönt. Någon brist på mat hade vi inte heller eftersom vi hade hunnit proviantera  ordentligt innan ovädret bröt ut. Efter några dagar blev vädret bra, och vi kunde sätta i gång med arbetena igen. Dessa bestod i huvudsak av stämplings-och huggningsarbete.                 

Vid denna tid inträffade svåra stormfällningar i hela Mellansverige. Detta ledde till många arbetstillfällen. Som praktikant gällde det att ha en allsidig praktik. Ett av de i skogsbruket förekommande momenten var virkesmätning. Virkesmätning var en indelning av sågtimret i kvalitetsklasser. Detta för att prisuppgörelsen mellan köpare och säljare skulle bli så rättvis som möjligt. Virkesmätningsföreningen var en opartisk institution som finansierades av köpare och säljare gemensamt. Det var ett mycket eftertraktat arbete bland skogspraktikanter att få anställning i virkesmätningsföreningen, dels för att det var ett intressant arbete, och dels för att det var ganska bra betalt. Förutom den fasta lönen betalades det dessutom ut provision, som var baserat på den inmätta kvantiteten. Var man flitig kunde det bli ett rejält tillskott till lönen. Om man hade för avsikt att söka in på skogsskolan måste man dessutom kunna redovisa en viss tids praktik som virkesmätare. Tack vare stormfällningarna blev behovet av virkesmätare stort, och detta gav oss möjlighet till anställning i Mellansvenska Virkesmätningsföreningen.

Jag blev placerad i Vingåker, som ligger ett par mil väster om Katrineholm. Min chef hette Artur Rundblad. Han var en gammal garvad mätare, som verkligen kunde sitt arbete. Jag  fick  lära mig virkesmätningen ordentligt från början. Två av mina kamrater hade  blivit placerade i trakten, och vi brukade träffas om helgerna i Katrineholm och roa oss tillsammans.

En av kamraterna, Nils Hallberg, hade jag varit mycket tillsammans med och vi kom väldigt bra överens. Vi bestämde att vi skulle fira midsommaraftonen på ett välkänt ställe som hette Julita. Dagen innan var jag och inhandlade en ny grå , mycket elegant sommarkostym, samt slips, skjorta och strumpor. Jag hade länge sparat ihop pengar till detta.

Någon gång på midsommaraftons eftermiddag bytte vi om och jag minns hur fin jag var i min nya dress. Vi skulle åka buss på kvällen till festen. Bussen avgick vid 20.00 tiden, så vi hade gott om tid att inta lite förfriskningar. Av detta blev jag lite sömnig, så jag lade mig att vila ett litet slag. Så gjorde också Hallberg. Jag var tydligen betydligt sömnigare än jag hade räknat med, ty sömnen blev verkligen djup. Jag vaknade inte förrän bortåt 23-tiden. Hallberg hade förgäves försökt väcka mig. När det inte lyckades gick han i stället en runda på stan. Efter detta fick min nya kostym alltid heta ”pyjamasen”.

Framåt midsommartiden var jag nöjd med virkesmätningen, och ville skaffa mig sågverkspraktik, som också var ett måste om man  skulle söka in på skogsskolan. I Katrineholm fanns ett stort sågverk som hette Katrineholms Träförädling. Jag tog bussen till Katrineholm, gick upp på sågverkskontoret och frågade efter arbete. Det var inga problem, jag kunde få börja omgående. Nu var det bara att hitta ett ledigt rum i Katrineholm, avsluta arbetet åt virkesmätningsfören, säga upp rummet i Vingåker, och starta på sågverket. Detta tog ungefär 3 veckor, sedan var jag i gång på sågverket. Jag bodde nu tillsammans med mina två tidigare kamrater som fortfarande var kvar vid virkesmätningen. Sågverksarbetet var inget som tilltalade mig särskilt mycket, men det var väldigt nyttigt att följa upp vidareförädlingen av det timmer som höggs och mättes i skogen speciellt för en som tänkte vidareutbilda sig inom skogsbruket.

Mina 2 kamrater och jag hade ofta pratat om nödvändigheten att skaffa oss teoretisk utbildning både i allmänna ämnen som svenska och matematik, men även i ämnet skogsbruk. Jag hade under min praktiktid både i Roslagen och de perioder jag varit hemma samt här i Södermanland läst flera Hermodskurser både i matematik och skogskunskap.

I Hälsingland fanns en skola, Nytorps Skogs- och Lantmannaskola, som var välkänd i större delen av landet. Speciellt skogslinjen där hade ett mycket gott rykte bland skogsstuderande. Vi kom även i kontakt med ett par praktikanter som hade gått på skolan, och de hade mycket gott att säga om den. Vi skickade in våra ansökningar till skolan någon gång  i juni. Kursen började i oktober, och vi gick nu i spänd väntan på hur det skulle gå, skulle någon av oss komma in, eller skulle vi lyckas alla tre ? I augusti kom svaret. Vi hade kommit in alla  tre..

 

 

 Nytorp, Hälsingland, Norrland.

 Jag och mina två kamrater anlände till Nytorp i Hälsingland någon av de första dagarna i oktober, och året var 1954. Nu skulle det faktiskt bli riktigt roligt att få sätta sig på skolbänken igen. Det fanns två linjer på skolan, jordbrukslinjen och skogslinjen. Eleverna var både sådana som hade, eller så småningom skulle överta och sköta egna jord- och skogsegendomar, samt sådana som tänkte utbilda sig till tjänstemän inom de båda näringarna. Jag och mina två kamrater var ju av det sistnämnda slaget. Eleverna kom från hela landet, från S:t Olof i söder, (undertecknad) till Arjeplog i norr. Majoriteten kom dock från Norrland och Svealand. Förutom jag, så fanns det ytterligare en skåning här, Per Erik Enocksson, från Mala utanför Hässleholm. Han var en baddare på matematik, ja även andra teoretiska ämnen. Han läste in studenten på Hvilans specialgymnasium på rekordtid, och kom sedan in på skogshögskolan. Jag har träffat honom någon gång efter Nytorpstiden, jag minns inte var, men då var han färdig jägmästare.    

Här i Norrland kunde man tala om milsvida skogar. Det var barrskogen som dominerade. Lövskogen bestod i huvudsak av två trädslag, nämligen björk och asp. Det var vackert i Hälsingland, och man kunde konstatera att varje landskap i vårt avlånga land har sin tjusning.  Antalet elever på själva huvudkursen, som pågick från oktober till i början av maj, var 65 st.

Efter huvudkursens slut fortsatte praktiska fortsättningskurser inom både jordbruk och skog. Den praktiska kursen i skogsbruk höll på till midsommar, och avlöstes av en kurs som kallades praktikantkursen. Denna höll på till 1 oktober. Jag gick samtliga kurser. Antalet elever trappade ner hela tiden. Sålunda var vi 15 elever som gick sistnämnda kurs.

 Jag måste ge utbildningen på skolan högsta beröm. Här lärde jag mig mycket om skog, både teoretiskt och praktiskt. Detta berodde till allra största delen på de duktiga lärare vi hade. Vår lärare på skogslinjen hette Erik Öhrn. Han var jägmästare och bördig från Småland. Han var en skicklig teoretiker och praktiker, hade ett vinnande sätt och blev mycket populär bland oss elever. Det är nog ingen överdrift att påstå att jag lärde mig mer om skog här på Nytorp än jag senare skulle göra på skogsskolan.

En av de mera kända eleverna här var Kai Myrdahl, som var dotter till de välkända Gunnar och Alva Myrdahl, som bl.a. tjänstgjort som politiker, ekonom och forskare m.m. både härhemma och utomlands. Alva Myrdahl  har fått Nobels fredspris 1982. Hon har även  tjänstgjort som ambassadör i Indien några år. Det gick dessutom fem andra flickor på kursen, så det feminina inslaget var ju inte särskilt stort. Dom gick på jordbrukskursen. Det var inte alls vanligt att flickor skulle befatta sig med skog på den tiden  Ett mycket trevligt inslag i tillvaron häruppe var de fina tillställningarna med dans och annan gemenskap som vi hade tillsammans med Hälsingegården, den fina lanthushållsskolan i Järvsö. Vi hade även lite utbyte med folkhögskolan i Bollnäs.

Huvudkursen avslutades i början av maj, och därefter skulle en studieresa företagas. Det stora flertalet hade aldrig varit längre söderut än i Småland, så det fanns ett överväldigande önskemål att få se Skåne. Så blev det också. Det var redan tidigare bestämt att vi skulle resa till Skåne, och även göra en avstickare till Köpenhamn. Vi avreste från Bollnäs med tåg den 7 maj 1955. Vi reste på natten, så vi hade sovvagn. Nästa morgon kl. 7.30, vaknade vi upp i Hässleholm. När vi reste från Hälsingland, såg det ut där ungefär som det gör i Skåne i början av mars. Gräset hade ännu inte börjat växa, och det fanns ännu inga blad på träden, dessutom låg det fortfarande kvar någon snökladd här och där. Här i Skåne var det som om vi hade kommit till ett annat land. Det var en mycket vacker vårdag, solen sken, lärkorna drillade i skyn, maskrosorna lyste gula i det gröna gräset som böljade för den svaga vinden. När vi sedan i den inhyrda bussen rullade söderut mot Linderödsåsen, där bokarna hade börjat slå ut, och sedan vidare ner mot mina hemtrakter på Österlen, där man kunde se ut över Hanöbukten och bort mot Stenshuvud var det så förtrollande vackert att man fick tårar i ögonen. Man måste tydligen resa bort och sedan återvända för att upptäcka det vackra i sin hembygd. Mina kamrater som inte tidigare hade varit i Skåne var helt betagna av landskapets skönhet, så olik den natur dom var vana vid. Dom hade svårt att förstå att jag hade kunnat lämna denna trakt. Det var nästan så jag undrade själv.

Vi besökte några, på den tiden moderna gårdar, i Kristianstadstrakten, ett  bränneri i Vä samt inte minst det för oss skogisar, intressanta Maltesholms gods. Jag minns fortfarande att vi bl.a. såg ett mycket imponerande lärkbestånd, samt väldigt fina bokskogar. De flesta av eleverna hade aldrig tidigare sett bokskog, så dom tyckte sig förflyttade till en sagovärld. Ja, det var mycket som var nytt, inte bara för dom, utan även för mig, som inte hade sett mig omkring så mycket i Skåne tidigare. Det underbart vackra försommarvädret bidrog också till att de här dagarna blev en skön och oförglömlig upplevelse.

Studieresan gick vidare till Malmö där Kockums varv besöktes. Även Alnarps Lantbruksskola, och domkyrkan i Lund blev föremål för ett besök. Men vad vore Skåne utan Köpenhamn. Alltså blev det även en tur till Tivoli och Zoologisk have därstädes.

Så småningom tog de här fina dagarna slut och vi återvände ”hem” till Hälsingland

I Hälsingland väntade nu examen, och därefter skingrades vi åt alla håll. Själv stannade jag som jag tidigare nämnt kvar på fortsättningskurserna fram till den 1 oktober. Även min kamrat som jag hållit ihop med ända sedan 1953 – Nils Hallberg – stannade kvar. Vi hade följts åt sedan tiden i Vallmotorp, nästan tre år, och trivts bra tillsammans. Den 2 oktober skildes våra vägar åt, och sedan dess har vi inte sett varandra. Jag vet dock att han gick Kolleberga skogsskola 1958/59, och att han sedan fick tjänst som bitr. kronojägare på Ombergs revir i Östergötland. (Jag ringde till Hallberg i september 2002. Han är bosatt i Ödeshög och har ett bra liv)

 Jag hade inte förberett mig så noga på vad jag skulle göra efter Nytorpstiden. Inte förrän någon av de sista dagarna bestämde jag mig. Jag tyckte att jag gärna ville spä på min meritlista med ytterligare huggningspraktik, varvid jag också fick möjlighet att tjäna lite extra pengar, vilket jag var i stort behov av. Jag tog farväl av mina kamrater och löste en enkel tågbiljett till Norrköping. Där låg det stora skogsbolaget Fiskeby AB:s huvudkontor och det var där jag tänkte fråga efter huggningsarbete.

Dagens citat:

Tack för att du visade mig skönheten och skapade en magisk, trygg plats i min själ genom skogen.

Ha en fin dag

Kram Annika

Dela gärna

4 reaktioner på ”Här är ditt liv, del 2.”

  1. Fin berättelse från din far det är ju så trevligt och ha som ett minne för er som finns kvar.
    Nu har vi ju lite vinter igen, snö och frost. Nu vill jag ha VÅR.
    Må väl/MH

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rulla till toppen