Kära Blogg
Våtare och gråare dag har jag väl sällan skådat. Fast det var ändå så otroligt vacker med alla de roströda löv som fallit till marken och låg där likt en tjock heltäckningsmatta i kontrast till allt det gråa.
Det sägs att det finns mycket rävskabb vid Gyllebo just nu, vi tar det hela med ro och fortsätter njuta av våra strövtåg här.
Välkomna att genom mina bilder följa med på en sväng.
Någonting hände med katten Judiths humör den dag då Molly flyttade hit. Jag har tagit det med ro och hela tiden sagt att hon kommer att bli sig själv, bara vi ger henne lite tid. Jag börjar snart tvivla lite på det. Fortfarande är katten Judith surare än en citron när hon stampar omkring här inne. För stampar det gör hon när hon går. det är så det liksom rungar i golvet när hon morrande stövlar fram. Men det händer att hon smyger upp i Amandas säng och blir så där härligt mysig som hon var förr, då passar jag alltid på att kela lite extra med henne. Min intuition säger mig att hon kommer att ”gona” till sig igen, bara Molly blir vuxen och mognar lite.
Ibland har jag väldiga problem att sitta. Min rygg vill liksom inte vara i den ställningen, för då går det inte att räta ut efter ett tag. Då får jag antingen stå vid spisen, eller så får jag ligga på rygg i soffan. Det kan vara ganska mysigt att ligga där på soffan. Särskilt mysigt är det när man har sällskap. Både Johnny och Molly hänger ju ständigt vid min sida. Tar jag ett äpple blir de alldeles extra pigga. Och är det veterinärerna på TV, då följer de programmet med spänt intresse. Tsss, så finns det de som säger att hundar inte kan se på TV. Men det har inte Molly hört.
Dagens kloka ord:
Jag sökte efter någon som kunde inspirera mig, motivera mig, stötta mig, hålla mig fokuserad ….
Någon som kunde älska mig, ta hand om mig, göra mig glad och jag insåg tillslut att den jag sökte var jag själv.
Kram och Hejdå Bloggen
