Kära Blogg.
Är det klokt? Vi är en bit in i november månad och fortfarande blommar vissa sommarblommor som de inte har en aning om den annalkande kyla som snart hotar dem.
Kanske minns någon den söta ros på stam som jag tidigt i våras köpte för en billig peng på Boan i Tomelilla. Det visade sig ju att blomman knappt hade några rötter och slokade redan efter några dagar. Tung i sinnet dömde jag ut den döende växten. Jag planterade den ändå lite undanskymt i en rabatt, där den sakta skulle få dö bort.
Rosen dog inte. Nu tackar den mig, med en alldeles fantastisk blomning.
Även små marguriter står i full blom, ja till och med maskrosor verkar ha vårkänslor.
En härlig runda i skogen hann jag med innan mitt besök hos doktorn idag. Ja, jag passade även på att springa lite. Jag tänkte att om det nu skulle göra att jag fick mer ont i rygg och höft, så hade jag ändå en tid på sjukhuset den här dagen.
Egentligen tycker jag inte om människor som googlar på sjukdomar, det brukar ju leda till att de har alla hemska åkommor som man kan uppbringa och de flesta symptom stämmer för det mesta in tycker de. Det slutar med att de ligger sjukare än de var från början.
Av en slump gjorde jag själv just det, och hittade en sjukdom som stämmer in väldigt mycket på mig, bla att man blir bättre av rörelse och sämre av att vara stilla. Min doktor insåg också likheten den här dagen och nu ska jag vidare till reumatologen. Ingen människa önskar sig väl en sjukdom, men nu hoppas jag ändå innerligt att de kommer fram till något. Håll gärna en liten tumme för mig framöver.
I mitt facebookflöde kom den här dagen upp en bild som var tagen för 3 år sedan. Det var innan vi högg ner tre av våra stora träd. Det får mig att känna mig så tacksam att nu slippa räfsa den tjocka matta av löv som varje höst bildades i min trädgård.
Det kom även upp en bild på min vackra dotter som alltid älskat att klä ut sig.
Minns du detta Andréa?
Dagens kloka ord får bli en bild idag:
Kram och Hejdå Bloggen
