En ny stjärna tändes den natten.

Hej.

Jag hade tagit mitt bad i den lilla vaken och jag såg dagens ljus gry över sjön.

Samtidigt som dagen blev allt ljusare, så mörknade himlen och det såg mer och mer ut som ett kuliss i ett skådespel.

I min ficka började telefonen plötsligt ringa. Det var Stefan. Det knöt sig en aning i min mage och högg till i mitt  bröst. Stefan brukade ju nästan aldrig ringa vid den tiden…

-mor är död, sa han bara…

Jag satte mig ner vid sjön igen och vände ansiktet mot himlen. Svärmor Karin var död. Fina, goa Karin…

När jag satt där och tog in beskedet och lät tankarna flyga kors och tvärs, då ändras färgerna i skyn. Som om himlen firade att de fått en ny stjärna under natten. Som om det var en välkomstfest däruppe. Ett partaj som blev mer och mer livat såg det ut som, av det varma skenet att döma. Här nere på jorden kändes vinden genast några grader kallare. En länk hade brustit.

Min egen tro är egentligen ganska trist. Jag tror att när livet är slut, så är det slut.

Men jag väljer att tro på annat när sorgen drabbar mig. Då väljer jag att tro att det finns något mer. Som en tröst för att stå ut med att mista nära och kära så tror jag då att vi alla kommer ses igen. Det är väl det tron är till för – att ge tröst och skänka hopp.

När jag kom fram till badplatsen så var skogen upplyst med ett rött och varmt sken. Ett milt ljus som för att göra morgonen en smula lättare.

Älskade Karin, älskade svärmor – Vila i Frid ♥

Mina varmaste tankar till dig Stefan ♥, och Thomas och Mats.

Dagens citat:

Vårt liv är en vindfläkt, en saga, en dröm
En droppe som faller i tidernas ström
Den skimrar i regnbågens färg en minut
brister och faller och drömmen är slut.

Var rädd om varandra.

Annika