Hejsan.
Förra helgen så var det fokus på hästar runt om i Skåne. Helt enkelt en hästrunda med olika aktiviteter för den hästintresserade.
På Skepparps vingård gick det i hästens tecken den här vackra lördagen, som gästades av det lokala riddarsällskapet Silfverfalken.
Min vän Tina är aktiv i Svenska Hästars Värn, vilket är en förening som hjälper vanvårdade hästar tillbaka till ett bra hästliv. Jag själv har varit ganska ovetande om det faktum att så många hästar i Sverige faktiskt far väldigt illa och i värsta fall tvingas avlivas. Som medlem så bidrar man till att kunna rädda och hjälpa misskötta hästar.
Såklart var Tina också där för att informera om föreningen. All eventuell dricks den här dagen gick oavkortat till Svenska Hästars Värn.
Efter att ha stoppat en liten peng på bössen så njöt jag sedan av Silfverfalkens riddaruppvisning på vingårdens vackra fält.
Den minsta lilla riddaren var bara nio år gammal och satt säkert i sadeln som om hon vore född till häst.
Jag mindes att jag själv en gång fått prova på att rida på en riddarträning med både lans och svärd, och det var inte alls lika enkelt som det kan se ut. Dock slapp jag då ifrån den tunga riddaruniformen som ju inte gör saken enklare.
Jag tackade min vän Tina och Skepparps vingård för mig och susade vidare ut på Österlen.
På kvällen kikade en liten fartfylld gosse hem till oss. En gosse som också gillar hästar, både i form av hästkrafter och faktiskt också livs levande ”hästapållar” i hagen. Men mest tycks hans hjärta brinna för kaniner.Mjuka kaninöron, åtminstone när han är trött.
Från kaniner och tillbaka till hästar igen. Kanske kände inte heller Du, kära läsare, till föreningen Svenska Hästars Värn. och kanske vill också Du göra skillnad för hästar i nöd, i så fall hittar du sidan för att bidra eller kanske rent av bli medlem för ett år HÄR.
Blev ni kanske intresserade av Skepparps Vingård, som ligger vid Haväng, så hittar ni deras hemsidan HÄR.
(ingenting i detta blogginlägg är sponsrat eller betald reklam)
Dagens citat:
Vi räddar vår sinnesfrid om vi försonas med och förlåter de som inte kan eller vet bättre.
Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Det känns bra att göra det man faktiskt kan.
Kram Annika
