Träning

När Amanda kom hem från sitt jobb festade vi på kinderägg, samtidigt som vi chattade med Andréa. Hon är lyckligt tillbaka i Danmark på sitt collegie nu. Härligt, snart är hon hemma hos oss på riktigt. Egentligen tycker jag att det är bra att hon gör en mellanlandning i Danmark och packar upp sina väskor där. Om man känner Andréa rätt, så vet man att hon kan ha dragit på sig diverse olika ohyra som loppor, löss och kackerlackor. Sånt man inte vill ha in i sitt hus. Senast när Amanda var ute och reste fick jag en matta med en fripassagerare i. En sorts groda som inte såg ut att må så bra.

 

Det är då märkligt vad bullar kan försvinna. Det var inte så länge sedan jag tog mig i kragen och trixade ihop lite kanelbullar som jag paketerade och frös in. Jag tycker att det är bra att ha lite i gömmorna ifall någon tittar ut till oss i Gyllebo. Det finns ju inte direkt något snabbköp som man springer över till här ute i skogen.

Så idag tog jag mig i kragen igen. Att baka är inte min favoritsysselsättning, det händer alltid något som gör att det inte blir som jag tänkt från början. Idag råkade det komma en bit äggskal med i degen. Jag tror att jag fick bort det mesta, men jag är inte sådär bombsäker på det. Nu tycker jag inte att man kan kasta en dubbel sats vetedeg för en sån bagatell. Jag får helt enkelt se det som när man lägger en mandel i gröten. Någon kommer att bli förvånad ….

 

Ikväll har töserna gjort en mexikansk övernaturligt grej. De har tillkallat någon demon som heter Charlie. Man skulle kunna se om han var närvarande genom att ett par blyertspennor rörde sig. Tsss … jag såg allt att Emmy blåste på den där pennan. Hur som helst, så måste den där Charlie ha väldigt många att besöka eftersom det har blivit rysligt populärt över hela världen. Han får vara förlåten att han inte hinner hit ut till oss också.