Träning

Att sätta mål är lätt.

Lämna en kommentar / Träning / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hej
På min bloggportal finns just nu en utmaning. Den heter #MÅL2018.
Man ska skriva ett inlägg som handlar om just mål för 2018.
Mitt mål för året är att aldrig sluta…
… att aldrig sluta kämpa för att bli den bästa versionen av mig själv.
Det lättaste i världen är att sätta upp olika mål, som att börja träna och motionera eller gå ner i vikt.
Det svåra kommer när man ska hålla fast vid rutinerna och att aldrig sluta med dem. När man ska ge sig ut trots trötthet, dåligt väder eller tidsbrist. Det är då de dåliga ursäkterna lätt kan komma.
Mitt mål för året är helt enkelt att bara köra på med mina springrundor, som jag gjort de senaste åren. Att aldrig lyssna på de där ursäkterna. Att bara köra på
Min plan är att lägga in lite längre distanser igen under våren. Lite småförändringar …
Kanske inte marathonlånga rundor med tanke på min ryggskada,  men runt en mil eller så, det är nog precis lagom för mig.
Detsamma gäller när det handlar om vikten tycker jag. Att börja på dieter och börja banta det är enkelt. Det svåra kommer när man sedan ska hålla den nya slanka linjen.
För mig handlade det inte om en snabb viktnedgång, utan om en livsstilsförändring.
Så även i år får jag ibland hålla igen och tänka på vad jag stoppar i mig. Att kunna unna mig av livets goda, men inte allting varje dag.  Att försöka vara den bästa versionen av mig själv. För min egen skull.
Ett mål jag också har, är att prova något nytt. Något roligt, som ska kännas som en slags belöning.
Ett år klättrade jag i jätteträd. Oboy – det var kul!
Vi får se vad det blir i år …
Belöningar måste man såklart ha.
Min belöning kommer även att bli en ny löparklänning i år.
Jag älskar att springa i klänning eller kjol på sommaren, och när det inte går så fort i löparspåret så ska det åtminstone vara snyggt.
Dagens citat:
Ge aldrig upp din dröm på grund av 
tiden det tar att uppnå den.
Tiden kommer att passera ändå.
Hoppas ni också har mål för 2018, såklart utifrån era förutsättningar. Det kan vara att delta i en triathlon eller att gå till postlådan med sin rullator, det spelar ingen roll. Den enda man ska utmana är sig själv.
Mål och planer är bra för alla tror jag!
Det finns ingenting som man inte kan, bara saker som man inte lärt sig ännu.
Mitt bästa råd är att gör det lätt, börja med något litet och gå sakta framåt. Små steg i taget, men sluta aldrig.
Plötsligt är man ifärd med det där som först tycktes nästintill omöjligt.
Lycka till med era mål och planer.
Och bli den bästa versionen av Er själva.
Ha det fint.
Kram Annika
Dela gärna
     

Att sätta mål är lätt. Läs mer »

Har storleken betydelse?

Lämna en kommentar / Allmänt, Träning / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
De har kommit nu. De nya adventsljusstakarna.
De är helt ljuvliga. Såååå himla fina tycker jag … men inte hos mig!
Jag älskar dem och deras utförande, men de är lite för stora. I alla fall i mina små kopplade tvåluftsfönster.
Men efter lite övervägande får de trots allt stanna kvar hos oss. Vi har ju en massa byggplaner framöver, och när det väl blir verklighet så kommer det att finnas en given plats där jag är säker på att de blir som handen i handsken.
Så i år står de här och är stora och maffiga, tillsammans med nytt, gammal, ärvt och begagnat, som ju mitt hem består av, allt i en salig kompott.
Mitt älskade hem.
Jag är verkligen en sådan där människa som är dålig på att returnera, byta och reklamera. Ja egentligen är jag usel på att klaga över huvudtaget.
Jag drar mig så för det. Kanske fick jag nog av allt bytande hit och dit när jag själv jobbade i bygghandeln.
Jag ska faktiskt skärpa mig och blir lite bättre på sånt. Det kan bli ett mål inför nästa år kanske.
Stå på mig, reklamera sånt som jag faktiskt har rätt till och byta om jag inte är helt nöjd.
En sak som är bra med de här stora ljusstakarna är att de ger ett underbart ljus. Och ljus det behöver vi mycket av nu.
Vädret fortsätter att vara grått och lite trist.
Jag har tagit min första springrunda efter min lilla operation, och det var så himla skönt.
Härliga endorfiner ger ju en riktig energiboost, och det behövs sannerligen.
Även om det här gråa är ganska vackert så behövs det något som förgyller vardagen.
För hunden Johnny tycks det räcka med att någon glömmer en kabelvinda vid badplatsen för att han ska gå igång och känna spänning i livet. Man borde försöka se livet genom sin hunds ögon kanske?
Dagens citat:
LYCKA har inget bäst före datum
Ta ett djupt andetag och börja om igen.
Hoppas ni får en fin tisdag.
Små gyllene ögonblick i vardagen – det är kanske det som är den stora lyckan?
I förra veckan spelade jag in en lite videofilm åt mina döttrar här hemma i min ensamhet. Jösses som jag har skrattat åt det där klippet. Man kan faktiskt skapa lyckliga och roliga ögonblick helt på egen hand. Eller åtminstone kan jag det – men jag är kanske lite halvt galen…
Kram Annika
Dela gärna
     

Har storleken betydelse? Läs mer »

Run Forrest run.

Lämna en kommentar / Träning / Av / / , , , , / 4 minutes of reading
Hej hej
Finns det något skönare än att springa i ett ljummet höstregn? …
Ja, det finns det!! Att springa i ett ljummet vårregn tillexempel.
Ända sedan jag gick ner i vikt för 7 år sedan (lite bilder här), så har jag hållit igång med min springning.
Då i början var det såklart motigt och tungt. Jag sprang och gick, flåsandes som ett lokomotiv.
Nu njuter jag av varje steg. Jag till och med längtar efter rörelsen innan jag gett mig ut.
Anledningen att jag överhuvudtaget började att jogga var att jag höll på att utbilda min hund Johnny till tjänstehund i försvaret. Själv skulle jag göra en kortare militärutbildning och kravet var då att man kunde springa. 3 kilometer på 18 minuter
-”Hur svårt kan det vara”`, tänkte jag och började träna …
Och ja, det gick.
Ända sedan min högstadietid trodde jag att jag var en sådan person som inte var född med ”springtalangen”. Jag hade aldrig någonsin joggat någon längre sträcka utan uppehåll. Och definitivt aldrig njutit av det.
Nu skulle det dock visa sig att jag faktiskt kunde springa, och jag skulle komma att älskad det.
I början tog jag tiden, mätte sträckor, kollade pulsen. Jag förbättrade mina resultat och dokumenterade allt.
Ett år sprang jag hela 150 mil, vilket är i genomsnitt 4 kilometer/dag. Galet stolt var jag!
En annan gång chockade jag mig själv genom att ensam köra och anmäla mig till ett halvmarathon på ”Österlen Lyser” en dag i november. Sedan sprang jag de 21 kilometrarna med pannlampa i mörkret på Österlen och kom in på en tid av 2 timmar och 24 minuter.
Då hade jag aldrig någonsin sprungit längre än 12 kilometer och tänkte att dubbelt så långt kan väl inte vara några problem…. Det var en mör Annika som kom i mål i Borrby den där mörka novemberkvällen!
Idag springer jag 3-4 gånger i veckan 6-8 kilometer. Jag tar ingen tid, för jag är inte särskilt snabb ändå. Men jag springer och mår himmelskt av det!
Jag springer helst direkt på morgonen. Då känns det som om hjärnan inte hunnit vakna och insett vad det är kroppen tar sig till egentligen. Efteråt är jag full av sköna endorfiner och huvudet känns kristallklart när jag slår mig ner för att ge mig i kast med dagens arbete.
Jag önskar att alla haft möjligheten att få börja sin dag såhär.
Såklart blir det en massa hundpromenader också, som ni ju vet. Och när alla fått sin dos av motion så infaller ett sådan lugn här på kontoret. Alla intar sina favoritplatser, och jag kan jobbar på. Jag känner mig så mycket mer effektiv.
Lilla Lykke har hittat sin bästa plats – framför mig på skrivbordet.
Jag älskar vardag och rutiner.
Och det godaste som finns är ju vardagsmat, tycker jag.
Alltså, en god värmande soppa nu på hösten slår väl nästan allt.
Jag har ett recept på en härlig fisksoppa som min mamma brukade göra. Den gör jag ganska ofta här hemma.
Den är fylld med morötter, purjolök och torsk. Jag kryddar med mycket timjan och tomatpurén ger den dess härlig färg. Till det gratinerar jag några varma ostsmörgåsar av ostskalkarna som annars bara skulle kastas.
Mums!!
Dagens citat får bli av Forrest Gump:
Livet är som en ask choklad,
du vet aldrig vad du kommer att få.
Åhh vad jag älskar den filmen om Forrest Gump.
Och om ni tror att ni också är sådana där personer som saknar spring-genen, så vill jag uppmana er, ge det en chans.
Har ni inga direkta fysiska krämpor som hindrar, så testa. Om jag lyckades komma igång när jag var 46 år gammal, då kan nog de flesta göra det.
Såklart förstår jag att alla människor inte kan, av olika själ. Men jag tror också, att det i likhet med mig själv, finns massor av personer som kan, fast de vet bara inte om det själv. Kanske behövs bara en spark i baken, för mycket sitter i huvudet, i ens inställning. Man kan springa i alla väder.
Jag lovar, det gör så väldigt mycket för välbefinnandet och hälsan.
Mirakel händer varje dag,
vissa människor tror inte det,
men det gör det faktiskt!
//Forrest Gump
Kram Annika
Dela gärna
     

Run Forrest run. Läs mer »

Sommarens varmaste dag

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur, Träning / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej hej.
Är det inte galet!? Nu när jag börjat dilla om hösten här på bloggen och vi redan är inne i början av september, då slår sommaren till på riktigt …
Det var i mitten av veckan som det blev sådär väldigt kvavt och kvalmigt så man nästan inte fick luft. Svettig och klibbig över hela kroppen. Jag älskar sådana tropiska dagar som påminner lite mer om härliga utlandsresor till fjärran länder.
Jag gav mig ut tidigt på min morgonrunda och det var nog tur, för resten av dagen låg hundarna som slagna hjältar i skuggan och bara sov.
Den här morgonen var det absolut helt vindstilla och jag och hundarna fick en härlig tur runt sjön.
Den bästa starten på dagen om ni frågar mig!
På kvällen stötte jag på ”Fru Bambi”. Det var länge sedan jag sett några rådjur här i vårt område.
Snabbt kilade hon över Vångavägen, som är sommarbyns huvudled kan man säga.
På andra sidan stannade hon och bara glodde fånigt på mig.
Det var då jag såg de små underverken.
Bakom henne, inne i buskarna, skymtade hennes två kid, som nyfiket iakttog mig.
Så gulliga.
Tidigare i veckorna har jag och Andréa sprungit runt sjön. Johnny har såklart fått följa med oss på våra motionsrundor. Han älskar det.
Fast när det är så här väldigt varmt och kvavt låter jag honom oftast stanna hemma, eller så får han bara promenera istället. Jag blir så orolig för att värmen inte är bra för honom och han är ju inte någon ungdom längre, min Johnnyhund.
De små hundarna brukar inte kunna följa med på våra springrundor.
De håller igång ändå… på sina egna sätt ….
Dagens citat:
Ditt hjärta vet saker
som ditt intellekt
inte kan förklara.
Intuition kan man väl kalla det! För visst är det väl så att ibland känns det liksom i magen om något är bra eller dåligt, utan att man kan förklara varifrån den känslan kommer.
Hoppas ni får en fin söndag och glöm inte att lyssna lite på den där magkänslan. Den har ofta rätt.
Kram på er
Annika
Dela gärna
     

Sommarens varmaste dag Läs mer »

När det inte går fort, då kan det åtminstone vara snyggt.

Lämna en kommentar / Natur, Träning / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hej och gomorron.
 
Mina springrundor har det blivit lite si och så med de senaste veckorna. Det beror inte på att jag inte haft viljan, utan mer på att det inte funnits plats i mitt schema.
Men när jag kommer ut i mina joggingskor, då är det liksom bara ”wooowww”….
Jag vet … hade min gamla gympalärare hört mig nu så hade hans öron förmodligen trillat av.  Men då ska han veta att det är aldrig försent att ändra sig och det man hatat i hela livet kan plötsligt bli en böjelse man inte kan leva utan. Precis så blev springningen för mig.
Kanske beror min kärlek till att jogga på den underbara miljön jag har runt knuten. Att komma ut vid sjön får det alltid att liksom spritta i mina ben. Vackert så det förslår.
 
Just i dagarna blommar flädern så lägligt till alla som ska göra flädersnaps eller vanlig saft till midsommarens drinkar. Jag har aldrig gjort något av det, så kanske skulle jag våga mig på ett test det i år.
 
Många känner förmodligen till mitt motstånd mot vårt poolbygge för några år sedan. Huhhh … att få hela trädgården uppgrävd för något så onödigt och skrytsamt. Så gick mina tankar då.
Nu gläds jag nästan varje dag åt att jag blev övertalad att göra det. Det finns inget bättre än att kasta av sig löparkläderna och plumsa i och ta sig ett svalkande dopp. I bara underkläderna, om jag så vill!
 
 
 
 Om man som jag inte springer så väldigt fort, så kan man åtminstone springa snyggt.
Att det inte går fort, det fick jag bekräftat när jag sprang om en man iklädd sådan där fin smårutig gubbakeps och en liten välklippt, sävlig pudel vid sin sida.
-”det där gick inte särskilt fort”, gastade han efter mig … Nej, tänkte jag för mig själv, det här är ju min nedvarvning efter min milen runda…. Jag gjorde tummen upp i luften, efter att i en tiondels sekund tvekat på att sträcka upp ett helt annat finger i luften. Asch, han förstod sig nog inte på det här med att springa, tänkte jag, för jag har då aldrig någonsin sett honom röra sig fortare än att den lilla hunden i sakta mak kan trippa med.
 
Det finns inget skönare att springa i när det är sommar och varmt, än springklänning eller kjol. Luftigt, svalt och dessutom tjusigt tycker jag.
Går det inte fort, så kan det åtminstone vara snyggt!
 
Dagens klokskap:
 
Det är viktigt att göra någon
glad, och det är viktigt att
börja med sig själv.
 
Tänk på det idag och särskilt alla som ska fixa midsommarfester och andra tillställningar. Gästerna bryr sig inte lika mycket om hur nypotatisen är skrubbade eller hur fin dukningen är på bordet. Det absolut viktigaste är hur du som värdinna mår. Så se till att vara en pigg, glad värdinna – då blir det en toppenfest för alla.
Och skulle det regna, ta på dig en regnrock och sätt på det största leendet du förmår!
 
Från mig till er alla – en riktigt glad midsommar.
 
Kram Annika
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

När det inte går fort, då kan det åtminstone vara snyggt. Läs mer »

Vi har fått bygglov och startbeskedet är klart.

Lämna en kommentar / Hemma hos mig., Träning / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hej och gomorron
Det är galet vad tiden rinner iväg.
För ett tag sedan var jag på plantskolan i Tågarp. Nu äntligen har alla blommorna jag köpte fått komma i jorden.
Jag älskar blommor med en svagt rosa nyans. Det är så fint mot vårt stugröda hus tycker jag. Den färgkombinationen tycker jag bara är så läcker.
Därför kunde jag inte motstå en clematis med det vackra namnet ”Nelly Moser”. Den fick pryda sin plats på långsidan av vårt hus.
I de stora ektunnorna satte jag lite nya rosenskära, som är en annan av mina favoriter.
 
Jag och Stefan har ju gått i byggplaner hela våren och nu är vårt bygglov beviljat och vi har fått ett startbesked.
Hur det där går nu när Stefan är sjuk, vet vi inte riktigt. Det är inget som vi bekymrar oss för heller.
När vi pratade om det i veckan nämnde Stefan i förbifarten ”någon” som nog kom att bli skadeglad nu …
Vad i herrans namn är det för sorts glädje. Skadeglädje. Det är nog ett av de fulaste och hemskaste ord jag kan höra. Inte kan det väl vara särskilt skönt att gå omkring och känna den sortens glädje. Jag brukar alltid säga att all kärlek är bra kärlek, men alla glädje är visst inte bra glädje!
Nåväl, tomten som ska byggas har redan börjat fyllas upp med fyllnadsmaterial och jord. Hur det sedan blir med det enkla lilla hus vi planerar för, det får tiden utvisa.
 
De senaste dagarna har jag varit galet trött. Jag har liksom varit sliten och trött i hjärnan som om alla dess kluriga små veck varit skarpare och djupare än normalt.
Därför har jag unnat mig lite springrundor, för det är lite som meditation för insidan av huvudet.
Jag lämnade återbud till Lykkes valpskola och var tacksam över min ”hundlärarinna” Jennys förståelse. Istället var vi bara hemma och gosade, jag hundarna och katterna.
 
Det är så många vänner som hört av sig nu när Stefan är sjuk att jag blir helt yr och glömmer tacka för all omtanke.
En kväll kom våra fina vänner på ett kort besök. Jag var trött och vi satt bara där på verandan och pratade i kvällssolen.
Jag fick ett stort, fint ljus som var gjort särskilt till mig, grodälskare som jag ju är.
Tack Tina och Bosse för er omtanke om oss. ♥
 
Även om kvällarna varit blåsiga och lite kalla så har det varit sagolikt vackert.
Mina enkla mobilbilder ger sannerligen inte naturen någon rättvisa …
 
Dagens tänkvärda ord:
 
Det är en resa.
Ingen är framför dig eller
bakom dig.
Du är precis där du
behöver vara.
Du är inte mer ”avancerad”
eller ”mindre upplyst” än
någon annan.
Vi är alla lärare och vi är
alla elever.
Det är ingen tävling …
DET ÄR LIVET!
 
Nej, livet är inte någon tävling. Det är inte så att den som har mest prylar eller mest pengar när han/hon dör vinner. Och det är ju skönt för mig, för jag är då verkligen inte någon tävlingsmänniska. Jag hatar nästan alla tävlingar och spel. Det är inte alls min grej. Det händer aldrig att jag tar en lott. Någon kanske påstår att beror på snålhet, fast jag vet att det bara handlar om att jag helt enkelt inte har lust.
Något jag däremot älskar, det är att lära mig nya saker, att vara nybörjare på någonting. Det är så himla spännande och roligt. Att känna hur jag bara blir bättre och bättre. Fast roligast är det alldeles i början, när man urskuldande kan säga ”jag är bara nybörjar på det här” …
 
Kanske ska jag testa något nytt idag … gör ni också det! Det är fantastiskt.
Kram Annika
 
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

Vi har fått bygglov och startbeskedet är klart. Läs mer »

Lagt på hullet, lilla gullet ….

Lämna en kommentar / Allmänt, Träning / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej hej.
 
I min trädgård har några väldigt försenad blommor nyss slagit ut.
De två frodiga snöklockorna som jag hade i mina blomkrukor i fjor.
Jag brukar alltid ta vara på alla lökar som jag har i blomstergruppor och krukor. Dessa planterar jag sedan ut i rabatterna och på så vis får jag glädje av dem många år framåt.
 
De andra blommorna kommer också en efter en och slår sakta ut. Visst är det roligt med perenner som man nästan glömmer bort under vintern.
 
Många träd, vilda som odlade, blommar också som vackrast just nu.
Riktig #växtkärlek i min trädgård.
 
 
När jag var hos min nya läkare för en dryg vecka sedan fick jag två underbara ordinationer. Mera yoga och jag fick mycket gärna fortsätta att jogga regelbundet. Jag älskar ju mina springrundor i skogen.
Det var någon gång när jag var 45 år som jag började att springa. Innan dess hade jag aldrig lyckats springa någon längre sträcka i följd. Inte ens en enda kilometer.
I början av 2000-talet, när jag träffade Stefan la jag på mig en hel del ”kärlekskilo” och kände mig efterhand rejält mullig.
Men något hände. Jag kom igång med min löpning och 20 kilo rann bort med en del förändringar i kosten.
 
Jag bara älskar att springa i mitt lugna tempo runt sjön….
 
Med rätt kost och motion mår man ju såååå mycket bättre ….
 
Så här såg jag ut med mina kärlekskilo. Och visst hände det att jag fick frågan: ”lagt på hullet lilla gullet”?
 
 
Med 20 kilo mindre blev mitt liv så mycket lättare på många vis. 
 
 
Dagens citat:
En människa består av 65% vatten,
resten är inställning.
 
Såklart får jag jobba lite för att inte kilona ska krypa på igen. Men jag känner mig så mycket friskare och kryare med min lättare kropp.
 
Jag hoppas ni alla mår riktigt bra såhär på veckan sista dag. Ta hand om er och er hälsa!
Och man behöver inte träna löpning för att få sin motion, en promenad duger väldigt bra, det med.
 
Kram på er alla
Annika
 
 
Dela gärna
     

Lagt på hullet, lilla gullet …. Läs mer »

Två varv runt sjön.

Lämna en kommentar / Allmänt, Träning / Av / / / 2 minutes of reading
Hej och gomorron.
Som genom ett trollslag var all snö den här morgonen helt försvunnen. Våren hade smugit sig tillbaka och vitsipporna stod stolt kvar där jag senaste sett dem för någon vecka sedan.
 
Jag och hunden Johnny rivstartade morgonen med en springrunda runt sjön. När vi nästan var tillbaka vid vår stuga igen, flög två skränande tranor över våra huvuden. Det var årets första tranor här i Gyllebo. Jag bara stannade och sträckte armarna mot skyn och drog en ljudlig suck av välbehag. Älskade våren är så sakta på väg.
 
Väl hemma igen upptäckte jag att jag lyckats tappa min nyckel någonstans i skogen.
Det var bara för mig att ta småhundarna med mig på ytterligare ett varv runt sjön den här morgonen.
Tyvärr hittade jag aldrig min förlorade nyckel … men Lykke och Molly njöt av den härliga morgonen.
 
I helgen har jag bytt till lite vårligare gardiner i vårt sovrum. Det är de gamla trotjänarna som mamma Ingrid sydde åt mig.Det förskräckligt dyra gardintyget som jag blev så förälskad i en gång för ganska länge sedan. Ännu är de lika fina, och ännu ger de mig sådan glädje när jag hänger upp dem.
 
Jag har också grejat lite med mina porslinsblommor som jag fått ärva efter min mamma Ingrid. Hon älskade sina Hoya växter, och jag kämpar på med att föröka dem och hålla dem vid liv. Hundbadet kom till användning igen när de största växterna fick äran att ta sig en dusch.
 
Jag har lyssnat klart på Leif GW Perssons bok ”Gustavs Grabb”. Den handlade om honom själv, och jag gillade den. Kanske inte så konstigt, eftersom jag gillar GW Persson helt enkelt. Jag tycker att han är rak och ärlig och sånt tycker jag om.
 
När Stefan var ute och sköt ett stackars vildsvin i skogen passade jag på att vårda mina läderkängor. Jag älskar att ta hand om mina skor. Smörja och fetta in dem. I både läderbalsam och läderolja.
Lilla Lykke, som just nu är i spökåldern blev jätterädd när hon fick se alla skor stå där på rad på kanten till hundbadet. Utskällda blev de efter noter.
 
Dagens kloka ord:
Gör det du känner är rätt,
för du kommer förmodligen
att bli kritiserad av någon i
vilket fall som helst.
 
Kram och Hejdå
Från Mej på kontoret.
 
 
Dela gärna
     

Två varv runt sjön. Läs mer »

Jag springer igen.

Lämna en kommentar / Allmänt, Träning / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
De senaste veckorna har jag börjat springa igen. Efter nästan ett helt års uppehåll, eller ska jag kalla det avhållsamhet kanske. Jag trodde att ryggen skulle läka och bli åtminstone lite bättre om jag lät bli att springa. Det hände inte ett skit på hela året. Ingen skillnad alls. Så nu har jag så nätt börjat springa igen. Ärligt talat påverkas inte ryggen av min nätta springstil som nu går ännu mer sakta och försiktigt. Ibland springer jag med båda hundarna. Det går bra. Helst springer jag ensam. Inte så långt ännu. Tänkte hålla mig runt 5 kilometer och inte mer än 3 dagar i veckan.
Efter den här dagens löparpass, slängde jag alla kläderna och kastade mig i poolen. Den känslan var grym!
 
 
Dagen bjöd på ännu en glassig sensommardag.
Och glass unnade jag mig …
 
Jag älskar när jag hör något ifrån mina älskade döttrar.
I Canada kämpar Andréa med sitt omänskliga schema. Jag blev glad och lättad när jag såg att hon i alla fall haft en ledig dag och kunnat lapa i sig lite ny energi.
 
Ytterligare tre ljudböcker har jag konsumerat.
Först ut var en bok som heter ”Skadad”. Det var en fostermammas berättelse om ett mycket skadat barn, som glömts bort av socialstyrelsen trots att hon klassats som riskfall redan vid sin födelse.
 
Efter det fick jag liva upp mig lite med Mia Skäringers ”Avig Maria”
 
Senast har jag lyssnat på Markus Torgebys bok som heter ”Löparens Hjärta”. Den boken gillade jag. Han satte liksom fingret på något som jag känner igen. Inte bara i att röra sig, utan på sättet han valde att leva. Jag gillade hans enkla sätt att berätta.
 
Dagens två citat ur boken Löparen:
 
Det kommer en tid, när människorna är galna, och om de möter någon som inte är galen, vänder de sig mot honom och säger: Du är galen, eftersom han inte är som de.
 
och
 
”Vems tankar är det jag går runt med om jag aldrig hinner tänka efter? Om jag aldrig ser på mitt liv utifrån, om det aldrig är tyst?
Inte är det mina i varje fall.”
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
Dela gärna
     

Jag springer igen. Läs mer »

Rulla till toppen