Kära Blogg
Min dag var som alla andra dagar i mitt liv.
Hundarna och jag i skogen. Vi njöt av att hösten börjar krypa sig på. Svampar stora som hela Molly hittade vi på vår stig.
Jag lämnade av hundarna hemma, vände och tog samma runda igen. Fast motsols och springandes istället.
När jag gick här hemma som vanligt den här dagen, hörde jag en bil som stannade på singeln på vår parkering. Mitt hjärta skuttade till lite extra. Min älskade lilla Amanda kom hit på ett spontant besök och det var såååå länge sedan. Jag kände igen billjudet och kunde höras hennes välkända steg i hallen. Jag hörde hur hon pratade med Snowie, när jag skynda mig ut för att säga hej …. men det var inte Snowie …
Där stod hon! …. och bakom henne stod också lilla EMMY!!! Min yngsta, fina dotter som jag inte sett på ett helt år. Direktimporterad från Australien. Ynka fyra gånger har jag pratat med henne i telefon på ett helt år. Och nu var hon äntligen, äntligen här igen. HEMMA! Åhhh vilken känsla!!!
Hon var sig lik, min lilla tös! Hon for in och frågade efter ett glas Oboy. Något extra trivselkilo hade hon i likhet med Andréa tagit med sig från Australien, men i övrigt var det samma gamla mysiga tjej.
Den här fredageftermiddagen var det betydligt roligare att veckohandla. För bredvid mig i bilen åkte två underbara töser. Jag handlade och de gick och åt pizza på piri piri. Efter en lång flygresa för Emmy och en tidig morgon för Amanda, sög det i deras små magar.
Vi mös lite tillsammans på eftermiddagen innan tjejerna drog vidare till Gårdlösa för att överraska Låke.
Stefan åkte iväg till Småland och ensam kvar var jag. Men det var ok. Bara vetskapen om att två av mina tre barn nu var på svensk mark gjorde mig lugn och harmonisk. Känslan av att snabbt kunna hjälpa dem när helst de behövde mig, kändes så bra. Att vara förälder är nog den starkaste instinkt som finns.
Välkommen hem Emmy!!!
Dagens citat:
När du är 10 år idag har du en Iphone, Facebook, Ipad, pojkvän och en bärbar dator.
När jag var 10 år hade jag hopprep.
Kram och Hejdå Bloggen
