juli 2016

”Bara” en klofraktur.

Kära Blogg
Jag har världens snällaste, bästa och klokaste veterinär. Den här dagen petade han in mig och Johnny i sitt annars fullspäckade tidschema före sin semester. Det vi båda först trodde var en tråkig klosjukdom, visade sig vid närmare granskning nog ”bara” vara en vanlig klofraktur. För att kunna studera Johnnys tassar var vi tvungna att söva ner honom lite lätt. Som vanligt blev han väldigt påverkad och resten av kvällen var han i det närmaste medvetslös. Den trasiga klokapseln är borta och tiden får utvisa om det kommer behövas antibiotika.
 
 

 
 I fjor våras sådde jag några rosépepparkorn direkt från kryddburken. Två av dess frö grodde och är idag två små uppstammade träd. Jag toppar dem ibland, och då sprider sig en ljuvlig doft av rosépeppar i hela rummet.
 
Så börjar det äntligen bli ett beboligt kök igen. Alla saker är på plats.
Bättringsmålning och lite småfix återstår, men äntligen kan jag laga mat som vanligt igen.
 
 
Dagens citat:
 
Arbeta hårt mot ditt mål i tystnad
och låt resultatet föra oväsen.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
(jag har inte brutit foten, även om man kanske skulle kunna tro det)
 
 

”Bara” en klofraktur. Läs mer »

Graniten på plats.

Kära Blogg.
Nu börjar det åter likna ett kök hos oss på Dodevägen. Granitskivorna har kommit på plats, och det gör liksom att hela köket lyfter. Men mycket jobb återstår innan allt är färdigt. En massa små lister, silikonfogar och bättringsmålningar ska göras.
Jag har inte hunnit vara ute med kameran så mycket. Hunden Johnny har ont i sin tass och i väntan på en veterinärtid och diagnos så tar vi det lugnt med skogspromenader. Lite kryp har dock fastnat på mitt minneskort.
 
 
Jag och Stefan kämpar på med jobb och renovering om vartannat. Det är tuffa dagar, och ont om tid.
Här kommer dagens citat, som jag tycker passar en dag som denna …
 
Konsten är inte att tala om vad det blir för väder.
Konsten är att ha ett paraply när det regnar.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 

Graniten på plats. Läs mer »

Min älskade Johnny har ont och är sjuk.

Kära Blogg
Den senaste tiden har jag haft på känn att Johnny inte mår bra. Han har sett lite ledsen ut, men ändå varit pigg och glad när det gäller att hitta på roliga saker.
Den här dagen började det stå klart för mig att något var ganska fel med en av Johnnys tassar. Förut har jag sett att någon av hans klor var lite spröd och konstig, men inget han haft ont av förut. Idag såg jag att alla klor på den ena tassen var sönderspruckna och pulporna blottade. Aj aj … stackars min påg. Jag misstänkte genast en kronisk sjukdom som kallas SLO (kloavlossning). Enligt konsultation med bästa veterinär Per, så gick hans misstankar också dit.
Så tråkigt och smärtsamt för min älskade vän!!
 
 
Att få en kronisk klosjukdom på sin stora, aktiva tjänstehund är alls inget kul och såklart är jag ledsen och orolig för min trogne vän. Ledsamt är att han kommer att ha smärtor och hans behandling lär bli ganska kostsam.
Jag önskar så klart att jag haft min kära veterinärdotter hemma och rådfrågat.
… det positiva med Andréas vistelse i Kanada, är att jag googlat fram att där borta i Kanada finns de bästa skyddskorna för hundar med kloproblem ….
 
Mollys tröstar så gott hon kan!
 
 
 
Dagens citat:
Hundar kan visst prata,
men bara till dem som vet hur man lyssnar.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 

Min älskade Johnny har ont och är sjuk. Läs mer »

Ett veckoslut med munnen full av mat.

Kära Blogg
Den här helgen har vi ätit. Såklart gör vi det varje helg och varje dag. Äter. Men när man är utan kök så blir ätande lite av ett större projekt och jag måste säga att det ska bli otroligt skönt att själv kunna laga till sin mat snart, utan att behöva vänta på att beställa, vänta på att få maten och vänta på att få betala.
I helgen har vi grillat i all enkelhet.
 
Tillsammans med min syster blev jag utbjuden av pappa Kurt. Han har en förkärlek till Buhres fisk, så där blev det stekt sill och potatismos.
Gott såklart.
 
Vi har varit på min favoritplats. Peter och hans Tångdala lönnkrog. Ett stycke utland mitt i den skånska myllan.
Lite mer än en matupplevelse.
 
Jag har varit på loppmarknad. Först i Brösarp och sedan i Vitaby. Något litet fynd varje dag gjorde jag. En porslinsfigur, som egentligen min syster fick syn på först, men som jag blev alldeles förälskad i. Hon saknar ett lillfinger, men annars är hon och den lilla westien alldeles bedårande. Jag hittade även en taklampa till mitt nya kök. En mässingslampa i retrostil, ungefär som jag letat efter på nätet.
 
Jag är med i en facebookgrupp som några kärr … damer här i Gyllebo skapat. Där skriver man och upplyser varandra om olika saker. Nu har disse kärr … damerna börjat skrämma upp varandra med att det cirkulerar misstänkta personer i området. De har sett alltifrån misstänka bilar till uppsatta misstänkta klisterlappar. Lite är säkert rätt och riktigt, men det barkar liksom rejält till överdrift i den där gruppen nu, tycker jag. I alla fall har jag införskaffat avskräckande skyltar och satt upp på våra grindar. (de förra skyltarna, de där Stefan själv ritat en hund, tyckte jag var fula. Man kunde nästan bli lurad och tro att det bodde en dinosaurie här)
 
Såklart har jag varit ute i naturen. Det har blivit lite knapert med bilder … men håll till godo med kor och tranor.
 
Lilla, fina Amanda kom för att hämta hem sin lilla ”Snöboll”. Det blev kärlek för hela slanten.
 
Jag är ganska lättad över att min dotter Andréa verkar ha överlevt de första dagarna i Saskatoon.
Hon verkade själv också lite glad över det.
 
 
Dagens tänkvärda ord:
 
En familj är som grenarna på ett träd.
Vi växer alla i olika riktningar men rötterna består.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 

Ett veckoslut med munnen full av mat. Läs mer »

Första dagen i Juli.

Kära Blogg
 
Fredagen den 1:a juli. Jag hade ”åskvädershuvudvärk” hela dagen och ändå var det inte åska så långt mitt öga kunde nå.
Jag pausade från mitt arbete och tog en tur med kameran. Fjärilar, gräshoppor och andra flygfän busade runt bland de vilda blommorna. Precis så som det ska vara en dag i juli.
 
 

Så väldigt olägligt så gick vår garageportöppnare sönder den här dagen.

Gud i himmelen vad jag längtar tills allt är färdigt. Jag längtar tills vårt bygge är klart och vi kan sitta ner, äta frukost som normala människor, inte behöva måla, spika och hamra på ett tag.
 
Lilla hunden Snowie är fortfarande kvar här i Gyllebo.
Det här skulle bli en hälsning från henne till hennes lilla, söta matte Amanda … om inte Johnny blivit så förtvivlat avundsjuk.
 
 
Dagens kloka ord:
När jag blir gammal vill jag inte se ung ut – jag vill se lycklig ut.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 

Första dagen i Juli. Läs mer »

Mördarsniglarnas återkomst.

Kära Blogg
Med regn och lite blötare klimat så var de små jävlarna åter tillbaka i min trädgård. Även om det är långtifrån den mängden sniglar som fanns här i fjor, så är de ändå väldigt irriterande.
Jag försöker bekämpa dem så gott det går. Jag kan inte längre springa och bocka mig stup i kvarten för att plocka upp dem i gamla mjölkförpackningar. Ryggen säger bestämt nej till en sådan syssla. Istället löser jag det genom halshuggning. Mitt vapen är en trädgårdsskyffel, och sedan låter jag helt enkelt liken ligga spridda som avskräckande exempel.
 
 
Min runda gick den här dagen ut på ”prärien”. Det är den nyare delen av fritidsområdet. Jag tror att det är  Gyllebos lite finare kvarter, för det är där de bygger de mer exklusiva husen. Jag tror också att de lite mer korkade människorna bor där, som till exempel Stockholmare och andra stadsbor. Åtminstone ställer de en hel del knasiga frågor om allt och inget.
En fjollig hund mötte vi den här morgonen.
 
På tal om korkade människor!!!
I sommar har de börjat med parkeringsvakter i Simrishamns innerstad.
Just nu håller Hantverkarns pågar på med en renovering nere i stan.  De senaste dagarna har snickarna  stannat på den utmärkta lastzoonen med sina små lastbilar, för att lasta av och bära in material på arbetsplatsen. Något man tycker skulle vara helt ok, då det inte finns fler alternativ att välja på, om man nu inte har möjlighet att vinscha ner sakerna från en helikopter.
Döm om min förvåning när det dag efter dag satt P böter på hantverkarnas framruta.
Jag ringde upp kommunen för att höra hur vi skulle lösa det hela, så vi skulle kunna fortsätta vårt arbete.
Jag hamnade hos den mest korkade människan på kommunen. En målbrottsväsande ung man tyckte att vi skulle ha någon anställd som stod på vakt och såg till så inga p-lisor kunde lappa bilarna. För övrigt hade den unge trafikansvarig på Simrishamns Kommun inte alls någon aning om hur det såg ut där nere i stan, inte heller visste han hur vi skulle kunna lösa det hela. Tyvärr hade han personligen heller aldrig varit i Simrishamns innerstad, men jag blev uppmanad att istället skriva ett mail till honom eftersom han sa sig vara så väldigt upptagen och mest satt i möte hela dagarna.
Men va faaaan!!!!
(i min nyfikenhet letade jag upp vederbörande på nätet för att se hur en ”trafikansvarig” egentligen ser ut och jag kände med ens hur mitt redan låga förtroende för vår kommun nu rasade i botten.)
 
När man är såhär i sluttampen av sin renovering, då är det minsann skönt med lite oförutsedda pauser.
Tack fina vänner för ert mysiga besök …och  nog syntes det att de båda nyss kommit från ett firande av sin silverbröllopsnatt!!
 
 
Dagens citat:
 
Många människor vill hellre ha rätt,
än att det ska bli bra.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
 

Mördarsniglarnas återkomst. Läs mer »

Rulla till toppen