Ett veckoslut med munnen full av mat.

Kära Blogg
Den här helgen har vi ätit. Såklart gör vi det varje helg och varje dag. Äter. Men när man är utan kök så blir ätande lite av ett större projekt och jag måste säga att det ska bli otroligt skönt att själv kunna laga till sin mat snart, utan att behöva vänta på att beställa, vänta på att få maten och vänta på att få betala.
I helgen har vi grillat i all enkelhet.
 
Tillsammans med min syster blev jag utbjuden av pappa Kurt. Han har en förkärlek till Buhres fisk, så där blev det stekt sill och potatismos.
Gott såklart.
 
Vi har varit på min favoritplats. Peter och hans Tångdala lönnkrog. Ett stycke utland mitt i den skånska myllan.
Lite mer än en matupplevelse.
 
Jag har varit på loppmarknad. Först i Brösarp och sedan i Vitaby. Något litet fynd varje dag gjorde jag. En porslinsfigur, som egentligen min syster fick syn på först, men som jag blev alldeles förälskad i. Hon saknar ett lillfinger, men annars är hon och den lilla westien alldeles bedårande. Jag hittade även en taklampa till mitt nya kök. En mässingslampa i retrostil, ungefär som jag letat efter på nätet.
 
Jag är med i en facebookgrupp som några kärr … damer här i Gyllebo skapat. Där skriver man och upplyser varandra om olika saker. Nu har disse kärr … damerna börjat skrämma upp varandra med att det cirkulerar misstänkta personer i området. De har sett alltifrån misstänka bilar till uppsatta misstänkta klisterlappar. Lite är säkert rätt och riktigt, men det barkar liksom rejält till överdrift i den där gruppen nu, tycker jag. I alla fall har jag införskaffat avskräckande skyltar och satt upp på våra grindar. (de förra skyltarna, de där Stefan själv ritat en hund, tyckte jag var fula. Man kunde nästan bli lurad och tro att det bodde en dinosaurie här)
 
Såklart har jag varit ute i naturen. Det har blivit lite knapert med bilder … men håll till godo med kor och tranor.
 
Lilla, fina Amanda kom för att hämta hem sin lilla ”Snöboll”. Det blev kärlek för hela slanten.
 
Jag är ganska lättad över att min dotter Andréa verkar ha överlevt de första dagarna i Saskatoon.
Hon verkade själv också lite glad över det.
 
 
Dagens tänkvärda ord:
 
En familj är som grenarna på ett träd.
Vi växer alla i olika riktningar men rötterna består.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
Dela gärna

About The Author

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rulla till toppen