Hej.
Naturen är verkligen fantastisk. Trots kylan som varit, så började det bli allt mer vårlikt ute i skogen.
Alla underbara vitsippor som skyddande fällde ihop sina kronblad och böjde nacken för kölden. I år har de haft det lite kämpigare i de kalla vårvindarna. Ändå tror jag aldrig att jag sett dem så kraftiga och stora som just i år. Och aldrig har de väl varit så många.
Om man förra veckan kikade på morgontemperaturen, så var det inte så mycket varmare än vad det brukar vara på självaste julafton. Kalla spöregn och hårda vindar hade den senaste tiden ruskat om i Gylleboskogen.
Men trots vädret, som ju hade stora likheter med ett skånskt julväder, så grönskade träden tappert dag för dag.
Extra juligt kändes det när ett julkort damp ner i vår brevlåda, såhär i början av maj månad. Den så välbekanta handstilen fick mitt hjärta att ta ett skutt och svämmas över av längtan. Det var ett julkort från min äldsta dotter i USA. Hon som jag inte sett sedan december 2019. Älskade Andréa, tack för julhälsningen. Om den var försenad eller för tidig, det spelar ju faktiskt ingen roll. Jag blev helt orimligt lycklig över ett enkelt julkort.
När vädret är kallt som om det vore vinter och när ett julkort trillar in i brevlådan, då gäller det att lägga fokus på de vårliga sakerna. Vad känns egentligen mer vår än den första cykelturen eller den första rabarberpajen.
Dagens citat:
När livet påminner om en kalldusch, påminn dig då om att det kan vara precis det du behöver för att vakna upp.
Ha en riktigt fin onsdag.
Kram Annika
