Hejsan.
Den här våren i år alltså, den har verkligen känts som seg kola för mig.
När jag kom hem från Kanada fanns ingen riktig tid för mig att vila. Då skulle pappa Kurts hus tömmas på varenda pinal. Vind, garage, förråd, skåp och garderober – ja allt gick vi igenom och det blev otaliga vänder till Måsalycke (den lokala återvinningsstationen) När jag inte jobbade eller fixade med huset i Brösarp, ja då sov jag mest.
Vårblommorna kom och de försvann, utan att jag orkade lägga märke till dem i år. Jag har känt mig sååå trött.
Under våren gick jag till doktorn för att göra en uppföljning på mitt för höga blodtryck som företagshälsovården upptäckte. Vilopulsen var låg (43 räknades som lågt) , så det skulle kontrolleras vidare … ja, jag väntar ännu på något som heter holter-ekg, då det var flera månaders väntetid… man hinner ju bli frisk igen 😉
Men något börjar sakta kännas i kropp och knopp nu. I takt med att sommaren övergår till sensommar och en svag doft av höst kan förnimmas i luften, så känner jag mig en smula piggare igen, inte lika yr och snurrig och lite mer som mig själv.
Nu hoppas jag att vårtröttheten byts ut mot en kraftfull höstpigghet istället.
Dagens citat:
Samarbeta med tyngdkraften. Låt det falla om det måste.
Hoppas ni har det fint
Annika
HOPPAS ATT DET VÄNDER OCH DU FÅR TILLBAKS DIN ENERGI. KRAM PIA
Tack Pia. Nu har jag gått på semester, så när är planen att bara vila, vila och vila! Kram kram.
Du har ju haft mycket omkring dig, ibland måste man få säcka ihop.
Men skandal att behöva vänta flera månader på kanske viktig behandling!
Var rädd om dig!
Ja sjukvården är inte vad den har varit, så jag håller lite koll själv med min mätare och känner såklart efter hur det känns. Kram på dig.
Åh så lång tid för att ta ett ekg och kolla upp det hela. Sommaren gick för snabbt och den var inte så speciellt varm
Alltid ska man drabbas av nåt jag har fått ischias så vansinnigt ont skär som knivar i låret och ner i skenbenet. Krya på dig Annika.
Kram/MH
Jag har också haft ischias så jag vet vilket elände det där är. Under ett halvt år hade jag väldiga problem att stå rak eftersom det gjorde så himla ont i smalbenet då. Nu känner jag av det ibland vid vissa tillfällen bara. Jag hoppas det släpper snart på dig. En stor kram.
Tack så mycket. Hoppas du också blir bra från dina bekymmer. Kram.MH
Jag tror att det blir bra nu, det har bara varit lite mycket. Tack och kram ♥