vårtrött

Hejsan.

Den här våren i år alltså, den har verkligen känts som seg kola för mig.

När jag kom hem från Kanada fanns ingen riktig tid för mig att vila. Då skulle pappa Kurts hus tömmas på varenda pinal. Vind, garage, förråd, skåp och garderober – ja allt gick vi igenom och det blev otaliga vänder till Måsalycke (den lokala återvinningsstationen) När jag inte jobbade eller fixade med huset i Brösarp, ja då sov jag mest.

Vårblommorna kom och de försvann, utan att jag orkade lägga märke till dem i år. Jag har känt mig sååå trött.

Under våren gick jag till doktorn för att göra en uppföljning på mitt för höga blodtryck som företagshälsovården upptäckte. Vilopulsen var låg (43 räknades som lågt) , så det skulle kontrolleras vidare … ja, jag väntar ännu på något som heter holter-ekg, då det var flera månaders väntetid… man hinner ju bli frisk igen 😉

Men något börjar sakta kännas i kropp och knopp nu. I takt med att sommaren övergår till sensommar och en svag doft av höst kan förnimmas i luften, så känner jag mig en smula piggare igen, inte lika yr och snurrig och lite mer som mig själv.

Nu hoppas jag att vårtröttheten byts ut mot en kraftfull höstpigghet istället.

Dagens citat:

Samarbeta med tyngdkraften. Låt det falla om det måste.

Hoppas ni har det fint

Annika