Hejsan.
Som genom ett trollslag så övergick våren till sommar.
Det var inte bara det att vi skiftade blad i vår kalender och gick från maj till juni. Nej, det hände något med vädret också. Värmen kom!
Kanske skulle det till en fullmåne för att bryta den kalla trenden som hållit sig kvar över oss så länge.
På kort tid så har skogens färger nu övergått från skirt limegrönt till mörka gröna nyanser. Solens ljus får allt svårare för att sila igenom och nå ner genom trädens bladverk. Allt har sin egen skönhet och jag upphör aldrig att förundras över naturens fägring.
På min väg hem från morgonens dopp njuter jag alldeles extra av en trädgård i sommarbyn. Vem vill inte ha sin gräsmatta fylld av vilda orchideer?
När det nu äntligen är sommar igen, så glädjs jag ändå allra mest över att kunna säga – ”till sensommaren kommer hon hem igen”. För nu känns det ändå helt överkomligt att vänta på att min dotter ska komma hem från USA. Med den långa tiden bakom oss nu, så är det häpnadsväckande hur fort de här två åren gått sedan hon senast var hemma. Att tiden rusar det märker jag när jag varje vecka skriver brev till henne. Av de 53 brev jag planerade att skicka, är det nu bara 12 kvar…. och kanske ännu färre, för de ska ju hinna fram innan hon själv lämnar landet!
Älskade Andréa, snart, snart…
Dagens citat:
Det finns en väg framåt. Det finns en väg igenom. Det finns en väg från mörkret. Det finns en väg mot ljuset. Det finns alltid en väg.
Ha en fin fredag och kram från mig.
Annika
