nostalgi

Eljaröd, en by i mitt hjärta.

Hejsan

En Österlensk by som har en alldeles speciell plats i mitt hjärta, det är Eljaröd.

Eljaröd det är en liten by som ligger 6 kilmeter från Brösarp.

Ibland väljer jag vägen som går genom byn. Den som leder in till de små söta husen. Den lilla vägen som går fram till kyrkan. Den gamla vägen.

Som barn var det här en by som jag vistades väldigt mycket i. När jag var liten fanns här en livsmedelsaffär som vi handlade en hel del av våra dagligvaror i. När jag var stor nog för konfirmation, så var det ofta hit jag åkte för att gå på de där förhatliga, men obligatoriska gudstjänsterna. Men bäst av allt – här fanns ju badet!!

Till badet åkte jag varenda dag hela sommaren. Från Christinehof gick det badbuss de dagar det var simskola, annars fick jag cykla. Badet blev en naturlig samlingsplats för alla ungar i trakten. Många av oss blev riktiga hejare på att simma och på min märkessköld finns en ”magister i guld”… så nog simmade jag tills läpparna var alldeles blåa och fingertopparna skrynkligare än små russin..

Efter badet sprang alla ungar över vägen till Lindhs affär. I den lilla tillbyggnaden som utgjorde kiosken valdes omsorgsfullt godisbitarna ut av blålila små fingrar.

Ännu finns det lilla friluftsbadet kvar och jag tror nog att en ny generation ungar skapar sig kära minnen av just den här byn tack vare badet. Mer om byn Eljaröd kan man läsa HÄR

I mitt bildarkiv finns foto från mina ungdomsår på det lilla badet. Härliga minnen…

Dagens citat:

När man är ute på djupt vatten är det klokt att hålla munnen stängd.

Ja idag blev det lite gamla minnen och nostalgi här på bloggen. Så med ett foto som har några år på nacken önskar jag en fin dag och kram från mig.

Annika

En tid då allting skulle matcha.

Hejsan
Idag tänkte jag ta er med till den tid i mitt liv då allting skulle matcha.
Alltså, till det ljuva 90-talet.
I mitt hem gick jag loss med målarfärg och svamp. Jag minns att jag svampmålade precis allting. I samma kulör. Allting blev blått. Det där kan jag då och då bli påmind om än idag, och nu i efterhand inser jag ju hur galet fult det egentligen var.
En annan sak som jag tyckte var väldigt viktigt, var att mina älskade döttrar var fint klädde och dessutom matchade varandra. I likadana kläder.
Stackars barn!!
Ni kan ju själv tänka er hur kul det var att vara likadant klädd som sin lillsyster …. Stackars Andréa.
Men jag minns aldrig att hon någonsin klagade över det där med kläderna.
Hon var en mycket ömsint storasyster, som alltid tog småsyskonen i försvar. Det fanns egentligen bara en enda person i hela världen som fick göra elaka saker och retas med hennes systrar – och det var hon själv!
Lilla Amanda däremot var nog mäkta stolt över att få vara likadant klädd som sin äldre syster.
Om jag inte hittade precis samma klänning, så fick det duga med något snarlikt plagg i samma tyg – för matcha det skulle det.
Min mamma Ingrid var också med på noterna när det gällde matchande av systrarna.
Som mormor stickade hon mängder av koftor och tröjor. Alltid likadana fast i olika storlekar.
På den här tiden sydde jag också egna kläder åt mina älskade töser. Mjuka dressar var en baggis att knåpa ihop på symaskinen. Och såklart alltid i samma tyg. För matcha det skulle det.
Så föddes dotter nummer tre, och då skulle såklart även hon ingå i den stora matchningen.
Men det räckte inte riktigt, för nu skulle även jag själv matcha ihop med ungarna.
Färgen var röd, och som pricken över i:et hade jag ju lyckats få en ansenliga samling röda finnar på hakan. Matchande och fint.
Den där stackars dotter nummer tre, Emmy, kom inte bara att ingå i den stora matchningshysterin. Hon skulle ju även ärva alla kläderna efter sina äldre systrar.
Tänk er själva att när man växt ifrån sin röda sommarjacka, så finns det ytterligare två exakt likadan i två större storlekar. Stackars Emmy hon fick bära en exakt likadan röd sommarjacka i säkert åtta år …
Inte konstigt att Emmy kunde bli rejält sur och vresig ibland.
Vem hade inte blivit det, med en röd sommarjacka genom precis hela sin barndom.
Ja hörni, att vara mamma är inte lätt. Det spelar ingen roll hur bra man än försöker vara, för man kommer ändå alltid att få äta upp saker som man gjort knasigt. Men om det här är mitt stora missöde som mamma, så må det vara hänt.
För mig har titeln Mamma alltid varit den mest ärofyllda jag någonsin haft.
 Dagens citat:
En mamma är inte en person att stödja sig mot,
utan en person som gör det överflödigt att
stödja sig över huvudtaget.
Tillbaka till nutid, och nu ska jag se till att matcha ihop mig med mina hundar.
.. men några ord på vägen till dagens unga mammor vill jag kanske ge…
Ta vara på småbarnstiden. Allting måste inte vara perfekt. Städa mindre, busa mer. Ät köbekagor – hembakat hinner ni gör när ungarna är stora. Stäng av era mobiler och skriv upp allt underbart barnen säger när de är små. Ta vara på tiden – för den får ni aldrig mer tillbaka.
Ha en fin dag.
Kram Annika
Scroll to Top