Hejsan.
Det var nästan på dagen exakt ett år sedan, som vi var på Brösarps backar för att knäppa lite gravidbilder på Amandas lilla runda mage.
I fjor blommade ljungen med ett sådant överdåd, och det förutspåddes en riktigt vargavinter med mycket snö och kyla.
Men någon vargavinter blev det då rakt inte. Det kom knappt så mycket snö att det räckte till en liten snöboll ens. Så det här med bondepraktikan och naturens tecken ska man kanske ta lite med en nypa salt.
Något som däremot blev precis som förutspått, det var den lilla runda kulan på Amandas mage.
Ur den lilla kulan kom knappt två månader senare ett välskapt litet gossebarn ut.
Med samma klänning och på samma plats, så kan man knappt förstå att det bara passerat ett ynka litet år mellan bilderna. Tolv månader och fyra årstider (även om vi i Skåne fick klara oss utan vinter, och istället fick en väldigt lång och grå höst).
Livet är verkligen magiskt, och lillgossen har redan tagit sina första staplande steg på egen hand.
Dagens citat:
Ingen hand kan fånga tiden.
Jag försöker dock fånga små gyllene ögonblick som skänker mig stor lycka i livet.
Kram Annika
