Gokväll på er.
Hoppas ni alla har en skön kväll.
Hos oss på Hantverkarn börjar snart lugnet att infinna sig. De flesta arbetena inför juluppehållet är så gott som avslutade eller tillfälligt pausade. Alla på firman får nu några dagars välförtjänt vila.
Det lilla attefallshuset som jag skrev om här, har nu fått en gjuten och rejäl grund.
Precis innan den stora betongbilen skulle komma, passade jag på att hälsa på ute på bygget.
Det gäller att hålla tungan rätt i mun när man gör iordning allting inför gjutningen.
Det gäller ju att avloppen kommer i rätt rum. För tänk så tråkigt det skulle vara om wc-avloppet skulle hamna i vardagsrummet … Hemska tanke.
Sen ska dessa avlopp kopplas till rätt avloppsstam. Dagvattnet för sig och det riktiga avloppet för sig. Där gäller det ju att man inte förvillar sig och gör tvärtom. Såklart har pågarna full koll på allt det där.
Den här dagen grävde de så jag trodde nästan att de skulle hamna i Kina till sist.
Alla på bygget har nog så viktiga uppgifter. Men det finns en person vars uppgift jag tycker väger lite tyngre. Det är elektrikerns. Om han gör ett fel så kan det gå väldigt illa. De flesta fel och misstag kan man alltid rätta till, men allt som har med ström att göra har jag en väldig respekt för. Om en rörmokare gör ett misstag så ska det mycket till för att man ska drunkna, men om en elektriker begår ett fel så kan det vara frågan om liv och död. Det kan liksom bara gnistra till, och man kan falla död ner.
Den här dagen var min favoritelektriker ute på bygget. Han är kunnig och duktig och han lämnar aldrig något åt slumpen. Peter har vårt största förtroende.
Sen fick jag skynda mig hem igen till mina papper.
Jag vinkade hejdå till pågarna.
Jag for fram genom ett grått och duggigt Österlen.
En bit ut i havet vid den lilla fiskebyn satt tre karaktäristiska ”ålakrågor” och luftade sina armhålor.
(ålakråga är dialekt och fågeln heter egentligen storskarv)
Det var nog ett bra väder att gjuta i, tänkte jag för mig själv, även om jag innerligt önskat snö och frost.
På hemvägen ringde ordvitsar i mitt huvud ….
Muraren gjorde som han brukade.
Usch ja, den är lite halvdålig, jag vet … haha …
Får skärpa till mig inför julklappsrimmen tror jag.
Kram och ha en fin kväll
Annika
