Hejsan.
Det är verkligen en härlig tid nu efter jul. Tiden då man längtar efter värme och fågelkvitter. För varje dag märker man hur det blir en smula ljusare på kvällarna.
Att varje dag upptäcka nya saker är så hoppfullt. Tiden står liksom aldrig stilla i naturen. Varje dag har något nytt och alldeles eget att bjuda på.
Efter några stormiga nätter hade badbryggan vid Gyllebosjön lossnat och hamnat helt på sniskan.
Bitar av vassen hade samlats likt en stor flotte på vattenytan i en liten vik. Mitt i alltihopa låg en gul tennisboll och guppade. Jag tänkte på min fine Johnnyhund… åhhh vad han hade älskat att få storma ut i vattnet och ”rädda” den där gula bollen.
Två tålmodiga alpackor går ännu runt i sin hage vid slottet. Det är han som vi döpt till ”Per Gessle” och hans kompis. Ifrån att ha varit ett helt litet gäng förut, så verkar det som om de bara är de här två charmknuttarna kvar nu. Alpackor är så fina djur tycker jag.
När vädret har tillåtet så har en liten kompis fått följa med mig ut. Inte runt hela sjön, men väl en liten bit ut i skogen. Jag tror att det är bra för små gossar att tidigt lära sig hur naturen hörs, känns och luktar.
Dagens citat:
Hon hade den där konstiga vanan att vara sig själv hela tiden, och därför tyckte inte alla om henne.
Ja det är sannerligen bättre att bara vara omtyckt av några enstaka människor, och få vara den man är på riktigt.
Ha det gott och kram
Annika
