Kära Blogg
Min familj består av matglada individer. Allihop älskar vi mat och födointag. Det gäller i synnerhet våra hundar och särskilt Johnny.
Jag tror aldrig att det hänt att Johnny inte ätit sin frukost som han blivit serverad. Men den här morgonen tittade han bara olyckligt på mig när hans skål sattes ner. Det var då jag förstod att något var fel. Johnny mådde inte bra.
En kort promenad och ordinerad vila på fastande mage – så fick det bli.
Följetången om min rygg fortsätter. Läkare, ortopeder och sjukgymnaster har försökt hitta felet och avhjälpa det, men läget är ännu oförändrat.
Jag hade fått tipset om en tjej i Malmö, vid namn Lisa, som skulle vara bra… dit begav jag mig den här dagen. Helt ovetande om var jag skulle hamna.
Ingen har någonsin gått igenom min kropp så grundligt, ingen har någonsin tagit mig på sånt allvar, ingen har någonsin ställt så många frågor. Min behandling hos osteupat Lisa har börjat och jag har stor tilltro till hennes kunskap. Till min förvåning satt min gamle läromästare och tillika förebild i mental träning, Mats Björk, i rummet intill. Nu jäklar i hoppet ska jag bli smärtfri och stark igen!
(bild lånad från http://www.i-m-c.se/, idrottsmedicinskt center i malmö)
Jag har alltid trott på att rörelse är bra. Min simning fortsätter. 1000 meter varje dag är målet för en tid framöver.
Hemma från Malmö igen möttes vi av en lite piggare och väldigt hungrig Johnny. Frukosten serverades som kvällsmat, och en temp blev tagen. 38,5, precis vad som är normal för en hund. Slutet gott, allting gott.
Det kändes som en tropisk afton och jag njöt lugnet i min älskade trädgård.
Dagens kloka ord:
”Tänk inte på före eller efter, framför eller bakom, bara på friheten i mittpunkten.”
Kram och Hejdå Bloggen.
