Kära Blogg
Det var dagen då jag och Johnny skulle visa upp oss. Vi skulle vara med på regementets dag på Revinge på en krigsuppvisning. Det brukar vi vara och det är så himla kul!
Så här såg det ut i fjor:
Redan i gryningen när jag fortfarande var i drömmarnas land förstod jag att min rygg satt sig helt på tvären. Att springa i ljungen över heden och kriga inför tusentals människor skulle vara direkt förödande för min kropp.
Jag måste sluta bita ihop och låta kroppen läka. Det hade jag ju lovat mig själv!
Så det fick bli vår gamla vanliga lugna promenad. Jag och hundarna.
Amanda och Snow kom och mös med oss. Stefan fick sällskap när han läste tidningen.
Vi fick en helt underbar dag vid havet. Vackra Vårhallarna. Kan det bli finare?
Kommunens enda hundbad. Och det är då inte fy skam. Sagolikt ljuvligt.
På stranden fanns också en annan familj med en hund. Charlie hette hunden och såg löjlig ut.. Han blev totalt utstirrad av familljen ”Hund Olsson”.
Vi njöt där på stranden. Vi njöt av den ljumma vinden, vi njöt av saltdoften från havet och av att bara vara där och då.
Med oss hade vi tagit en engångsgrill och lite korv. Det smakade helt fantastiskt. Jag tror nog att vi njöt lika mycket allihopa. Stefan konstaterade först lite surmulet att grillen var på tok för gammal och fick använda en hel paket servetter innan han fyr på den. Men även han njöt när han tillslut satt där med en grillad i korv i näven och senap i mungiporna. En härlig kväll.
Tack familjen!
Dagens kloka ord:
”De människor som står vid din sida utan att blinka när allt går åt helvete, de är din familj.”
Kram och Hejdå Bloggen
