Hejsan.
Mitt Juli har gått i ett rasande tempo. Fyra veckors semester har liksom bara rasslat till. Vi har bara hållit oss på Österlen den här sommaren. Det känns som om resten av landets befolkning också varit här, här på Österlen alltså. Jösses så mycket människor och vilken trafik det varit. Stundom helt galet.
Jag har njutit av att ha familjen här hemma titt som tätt. Barn och barnbarn har kommit och gått.
Jag har sprungit min runda runt sjön varannan dag, och hela 100 kilometer hamnade min löpträning på den här månaden.
Det är drygt ett år sedan min dotter var hemma i Sverige nu. Vår plan var att återförenas allihopa nu i början av augusti, men så kom Corona och gjorde det omöjligt för oss. Jag skulle ljuga om jag påstod att mitt hjärta inte gråter en skvätt över det ibland. Fast den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge. Någon gång ska väl världen bli lite mer normal igen. En mamma slutar aldrig längta.
Jag tackar Juli och hälsar Augusti välkommen.
Dagens citat:
Du är inte alltid fri att välja omständigheterna i ditt liv. Men du kan alltid välja vad du gör av omständigheterna.
Jag önskar er alla en fin sensommarmånad och kram från mig.
(Och till dig älskade Andréa, vill jag bara påminna om att din nedräkning har börjat. En månad i taget nu, så är du snart vid slutmålet.)
Kram Annika
