Midsommarnätter ska man inte sova bort.

Hejsan.

Tiden runt midsommar är så underbart vacker. Särskilt sena kvällar och tidiga morgnar. Det känns nästan som slöseri att sova bort tiden. Men såklart måste man få till lite skönhetssömn någon gång ibland.

Tidigt på midsommardagen ringde mitt alarm redan klockan tre för jag skulle hinna njuta av gryningen och få se solen gå upp.

Bryggan låg ensam och öde och såg så välkomnande ut när jag kom traskande. Vattnet var riktigt ljummet och skönt. Efter en kort simtur satt jag länge på kanten med fötterna i vattnet. Det var så stilla och fint, och inte en människa mer än jag.

Naturligtvis hade jag hoppats på att få träffa min badkompis. Finaste T, som jag inte sett på länge här i skogen. Men vi har båda lite olika scheman och tider just nu, fast jag tror och hoppas att hon vet att jag tänker på henne så gott som varendaste dag.

Att hon tänker på mig också ibland, det vet jag bestämt….  Som bevis på det, så fick jag (efter en kämpig dag när jag behövde det som bäst) ett fint litet paket med postmannen… Tack finaste, finaste badkompis!!

När jag suttit en lång stund och bara tittat mig mätt på allt det vackra så tassade jag vidare genom skogen.

Vid Munkagången låg ett gäng trötta svanar med sina huvud under vingarna. De såg så vackra och fridfulla ut på den stilla sjön.

Jag lovar, jag ångrade inte för en sekund att jag steg upp tidigt i ottan istället för att ta sovmorgon den här dagen.

Dagens citat:

Visst, du är gjord av samma byggstenar som jord och sot. Men också av samma som guld och diamant.

Ha det gott.

Annika

Dela gärna

2 reaktioner på ”Midsommarnätter ska man inte sova bort.”

  1. Är en morronmänniska jag också, den där tysta tiden på dan är underbar. Dock är ju inte ute på vandring som du och badar inte i havet så gärna, jag är en frusenkylling. Men ljuset och se en ny dag gry det gör mig varm i hjärtat för att ta sådant för givet det gör jag inte och aldrig mer sen den dagen i april då mitt liv kunde blivit den sista. Påminns ju varje vecka i det där korset på väg till vår dotter och det har satt sina spår i hjärtat och spåren på vägen. Men jag lever här och nu och glädjs åt livet.
    Kram/MH

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rulla till toppen