Hejsan.
Nog är det väl så att vårt Österlen är mer än bara hav och vackra stränder!
För mig har det riktiga Österlen alltid varit i trakten av Östra Ingelstad. Djupt där i den feta myllan i Tjustorp och runt Hammenhög. Eller där i området som i folkmun kallas för Vallbydynga. Där tycker jag att Österlen har sitt hjärta.
Det var en tidig morgon som jag var tvungen att stanna några gånger för att föreviga den otroliga himlen som var som ett skådespel över bygden.
I Östra Ingelstad stannade jag bilen och gick ut på fältet. Den lilla möllan tronade trotsigt upp sig mot fantasimolnen och världen var just då så ohyggligt vacker. Nästan lite kusligt. Det liksom luktade ”skånska mord” i luften.
Jag tänkte med saknad tillbaka på min mamma. På hennes historier om den ”möllebrännare” som härjade i en annan del av Skåne när hon var barn. Hiskeligt spännande. Kanske är det någon av er läsare som minns det där …
Nåväl, det här handlar om nutid och om Österlen. Sakta övergick molnen i en röd nyans.
När jag kom till Östra Vemmerlöv så såg den lilla gulliga kyrkan ut till att bada i varmt ljus och himlen var fylld av rosa bomullsliknande moln. Nästan som i en saga. Alla kuslig känslor var som borttrollade.
Såklart älskar jag våra stränder och havet, men jag njuter lika mycket av det öppna lanskapet.
Dagens citat:
Jag tror att vi fått fötter för att ständigt vandra och ögon för att se allt det vackra…
Ha en fin dag.
Kram Annika
