Med hösten kommer sinnesron.

Hejsan.

I takt med höstens intåg så sprider sig ett lugn i min kropp och mitt sinne.

Sensommarens oro stillar sig, den jämnas ut och klingar av. Oron för dottern långt bort i fjärran land blir lite lättare att bära. Oron för sjukdom som lurar runt oss alla, den blir uthärdlig. Oron och stressen – den flyter bort. Den liksom smälter bort som löven på marken.

Naturen hjälper till att stilla sinnet. I år njuter jag nog tusen gånger mer än i fjor…. nej, fel – jag njuter på ett helt annat sätt!

I fjor var hela mitt väsen upptaget med att ta vara på tiden. En intensiv tid då jag ville ta till vara på min älskade Johnnyhunds sinande dagar. Min bästa väns sista tid i livet. En tid då vi två bara fanns i en gemensam bubbla där det bara var vi. Nu är vi i vars en dimension och allt har stillat sig. Oron är borta.

Det enda som finns kvar är saknad och tomhet, men samtidigt en underbar lätthet att allt åter är bra. Smärta och oro finns inte kvar längre. Allt är precis som det ska, som livet är tänkt att vara. Inte bättre, men inte sämre heller.

Med den här hösten kom sinnesron och återhämtningen. Jag är så tacksam för den tid som är.

Dagens citat:

Vissa perioder i livet är det extra viktigt att förstå att den man behöver mest vid sin sida är en själv.

Ha en fin dag.

Annika