Kära Blogg
Det kan höras tjatigt, men det blir aldrig trist och tråkigt – dagens strövande i skogen.
Den här dagen strålade den nyuppstigna solen alldeled extra mycket. De nymornade korna bligade förvånat på oss när vi kom där tassande i tystnaden.
En fantastiskt morgon, som vi njöt i fulla drag av.
Lite märkligt var, att när vi gick där i allsköns ro, hittade vi plötsligt ett gäng cyklar kastade i en buske. Nyfiket kollade jag lite extra på dem och tyckte allt att det såg lite märkligt ut att parkera sina fordon på det viset. Mitt i en buske ute i skogen. Plötsligt satte Johnny sig ner och gjorde en jättemarkering in i skogen, han markerade att där fanns ”fiender”… Då tyckte jag att det var bäst att gå därifrån, jag kände mig inte beredd att möta några pucko tidigt på dagen i skogen, som inte ens vet hur man hanterar en cykel.
Ja, så vi gick hemåt igen och där satt katten Felix och väntade på sin frukost.
På eftermiddagen när min pappershantering på kontoret var klar, fortsatte jag med mitt projekt ”fönsterputsning”. Visserligen har min kropp klart och tydligt sagt ifrån att det inte är bra för mig med sånt arbete. Men det är inte bara kroppen man måste lyssna på, man ska även lyssna på sitt sinne, och det sa mig att jag var sugen på skinande rena fönster även på husets baksida. Så med kameran i ena handen och fönsterskrapan i andra, gick jag loss på de stora fönsterpartierna ut mot terrassen. Oj, oj, vad där bodde spindlar! Det var mest av rasen Zygiella x-notata. (Japp, jag har googlat såklart!) Vackra med sitt mönster på ryggen.
Men även andra små intressanta kryp fastnade på bild.
En simtur och en stund i solen hann jag med innan Stefan dök upp till kvällsmaten. Ljuvligt!
Sen var det hundmys för hela slanten resten av kvällen.
Dagens kloka ord:
”Använd inte den styrka du behövde bygga upp för att komma på fötter till att springa tillbaka och göra samma misstag igen.”
Kram och Hejdå Bloggen från oss.
