Kära Blogg.
En väldigt bra sak med september och hösten, är att alla människor försvinner. Ja, jag tror väl inte att de går upp i rök precis, men de dräller i alla fall inte omkring ute i naturen eller på stränderna så mycket, och det gillar jag. Jag älskar när jag är alldeles ensam, bara jag och hundarn – då äger jag allt.
Tidigt den här söndagsmorgonen, när Stefan körde iväg på sin jakt, så packade jag och hundarna in oss i bilen och for ner till havet. Wowww!!!
Knäbäck är en av mina absoluta favoritplatser. Jag minns första gången jag kom hit, det kändes som jag var på en paradisö, samtidigt som jag var hemma. Det är så vackert att man nästan slutar andas.
I backen ut mot havet, finns ett litet, näpet kapell. St Nicolai kapell. Det var där jag och Stefan gifte oss en gång i tiden. En fantastisk plats som bara ligger där, under himmelen vid havet. Vackrare än den vackraste kyrka, i sin enkelhet.
En konstig sak med stränder är att det råder hundförbud vid vissa tider på året, medan rökning är fullt tillåtet. Varför? Naturligtvis ska man ha strikt ansvar för sina fyrfota vänner och plocka upp hundbajs och se till så de inte flyger och far helt utan tillsyn och retar gallfeber på hundhatande människor. Men jag förstår inte riktigt vad de gör för skada där liksom. Hårar ner i vattnet?
Nu har det kommit upp en söt liten skylt där i Knäbäck, och den är precis helt och hållet i min smak.
Den här morgonen var vi helt ensamma. Johnny och Molly kunde glatt springa omkring och leka. De busade i vattenbrynet, hoppade och skuttade så sanden stänkte omkring deras tassar. De åt slibbig tång och grävde skyttegravar för glatta livet. De är allt bra härligt att vara hund en söndagsmorgon i september.
Tiden går fort när man är lycklig. sakta började resten av världen vakna till liv, och när stranden sakta börja fyllas med promenerande Österlenbor, då drog jag och hundarna oss hemåt igen.
Plötsligt kommer man till en punkt när man inte står ut längre, eller rättar sagt, då man inte SER UT längre. Den punkten kom jag till den här dagen. Mina fönster hade grott igen och jag fick bara sådan lust att putsa dem skinande rena igen. Jag har gammeldags spröjsafönster (kopplade fönster på fackspråk) och det betyder att vart och ett av dem har fyra sidor att göra rent.
Finns det något härligare än nyputsade fönster? Åhhh, jag älskar det. Fast med tanke på min stackars rygg har mitt förståndiga jag delat upp jobbet, och tar några fönster varje dag… ”lid ette lid, så går de nock” …. som mamma Ingrid alltid sa.
Dagens kloka ord:
”Du kan välja att fokusera på hur dåligt du har det
eller
på hur bra du kan få det.
Vad väljer du?”
Kram och Hejdå Bloggen