Hejsan.
På Luciamorgonen vaknade vi upp till en gråmulen, mild och våt morgon. Jag och Tina hade planerat in ett gryningsdopp och vi träffades som vanligt i skogen medan mörkret ännu låg sänkt över skogen.
Det var en fantastisk morgon då både vattnet och luften hade ungefär samma temperatur. Lite drygt fem grader visade termometrarna. Ett fint och mjukt duggregn föll över oss och vi var både helt överens – morgonen var så skön och speciell och vi njöt för fullt där vi satt på vår brygga. Med stämningsfulla marschaller och varmt te i våra termosar sprang tiden iväg och plötsligt var det dags att skynda hemåt igen.
Hemma hos oss väntade Stefan med frukost och nyköpta bullar. Av Tina fick jag en julklapp som jag fick öppna direkt. i Paketet låg en kaffemugg. Inte vilken mugg som helst inte, utan en mugg förställande henne och mej. En helt underbart present. Alla borde få ha en Tina i sina liv. Jag känner mig så tacksam♥
Lussebullar
För första gången på många år så har jag varit själv med lussebullsbaket. Oftast brukar det bli så att någon av döttrarna kommer hem när det är dags för julstök, men icke i år. Dagarna och veckorna rusar fram, och vi har alla haft så mycket som ska hinnas med varenda helg. Men nu är frysen laddad med saffranskakor inför julhelgen.
Varje år när alla lussekatterna är klara brukar jag lova mig själv att inte göra så stor sats nästa gång. Ändå blir det alltid dubbel sats saffransdeg och det är nog lika bra det, för de där bullarna brukar ha en försvinnande åtgång.
På Facebook dök det upp ett rart minne på Luciamorgonen. Det var en bild av mig som Lucia. Jag var fyra år och hade nyss blivit storasyster.
I köket har jag en tavla med guldram föreställande en tjusig Lucia. Bilden är från en kalender som är illustrerad av Lisa Aisato, och jag tycker den är så ljuvlig. När Scott var här så undrade han om det var jag på tavlan. Han tyckte att det var likt mig, och jag var ju också sååå gammal konstaterade han… Ja, barn är underbara – av dem och ”fyllehungar” får man alltid höra sanningen.
Dagens citat:
När man blir vuxen inser man att julens magi aldrig var ljusen eller presenterna … Det var alltid mamma♥
Det är nog så sant. Mina egna barndomsjular blev ju så magiska tack vare mamma Ingrids försorg om oss alla, (och såklart lite pga min egen barnsliga fantasi.)
Ha det fint.
Kram Annika
Åh så gott det ser ut, du är flitig verkligen du jobbar mycket ändå hinner du med att baka. Tina är verkligen en äkta vän sådana finns det inte så många av och vilken underbar mugg.
Så söt lucia du var och du är fin nu också. Jag fick aldrig va lucia i skolan dels var jag mörkhårig och liten jag blev skolans ängel med tunga vingar kanske därför jag gillar änglar idag. Men jag har lussat på Örums nygård överraskad Maria och även här hemma för min man för nåt år sen.
Gillar din tavla med lucian, ja barn de är för roliga så säger våra också mormor du är ju gammal haha, men jag har barnasinnet kvar.
Må väl och Kram/MH
Jag kan tänka mig att du var en underbar Lucia på Örum… vill minnas att jag hört att du har långt hår…? Jag hoppas du har en fin fjärde advent. Julen närmar sig med stormsteg nu! Kram kram