Latmask fått fästing

Hej hej

Hemma hos oss bor som ni kanske redan vet, en riktigt latmask. Ja, då menar jag inte Stefan…

Hunden Molly! Hon är en riktigt lyxlirare. Så fort hon tycker att vägen vi går på är tråkig eller om vädret inte är till hennes belåtenhet, då tvärvägrar hon att gå på sina egna ben. Envist ställer hon sig helt stilla på ett ställe och visar med hela sitt kroppsspråk att hon vill bli buren. Allra helst vill hon sitta i sin dyra fina ryggsäck och spana på världen därifrån och skönt gunga med i takt med mina steg.

Man skulle kunna tro att hon kanske har dålig kondition eller får ont i sina ben när vi går lite längre sträckor. Men jag har genomskådat hennes latmaskfasoner och lagt märke till att hon kan gå en hel mil, bara vägen är spännande och intressant. (med intressant betyder då att andra hundar gått före oss)

En sak som är rysligt bra med att ha Molly sittande i sin ryggsäck, är att hon inte kan fly in under soffan när man ska göra något med henne. Molly är nämligen tankeläsare, och så fort man tänker lyfta upp henne för att göra något mindre omtyckt så försvinner hon som en avlöning. Därför var det ett bra tillfälle att plocka bort den dumma fästing som satt sig på hennes ögonbryn.

Med våren kommer ju också sånt som vi inte riktigt gillar. Fästingar tillexempel. Jag har redan haft min första lilla blodsugare, men jag känner mig trygg med att vara vaccinerad mot TBE. Många frågar sig varför de egentligen finns, fästingarna. Jag tror att de också undrar varför vi människor finns…

En kille som också kan få fästingar, det är katten Felix. Mindre kul är det ju att hitta en grå, blodfylld kula med små ben på, liggande i mina vita nytvättade lakan. Det är sånt som hör till när man är djurägare.

Våren är här med allt som hör till, på gott och ont, och jag njuter av allt. Så njuter jag av mina fantastiska rosor som helt otroligt stått fina i flera veckor.

Dagens citat:

Jag hoppas att jag aldrig tröttnar på den magiska stjärnhimlen, fåglarnas ljuvliga sång, de underbara blommorna på ängen. Jag hoppas att jag aldrig någonsin blir den som inte uppskattar de små vackra sakerna i livet.

Livet har så mycket att glädjas över, lägg fokus på det, så blir det andra lite suddigt och mindre iögonfallande.

Kram Annika

 

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to Top