Höst vid Hallamölla.

Hejsan.

Hösten ser så olika ut.

När träden hemmavid ännu var vackert klädda i hösten alla brinnande färger så stod skogen nästan pinsamt naken vid Hallmöllas vattenfall.

Dagen då jag och hunden Johnny vandrade vid Hallmölla var solig och nästan riktigt varm.

Jag tycker att det är så vackert här när träden står sådär kala och nakna. Vattenfallet kommer mer till sin rätt då. Det dånande vattnet och de hårda kalla stenarna skapar en vacker landskapsbild. Det vilda får ta plats och inget annat stjäler forsens föreställning.

Såklart är här alldeles ljuvligt på sommarn också…

På sommarn är det grönskan man beundrar i samklang med vattnets busiga framfart. Nu på hösten och vinter får Verkeåns fem vattenfall på riktigt ta plats för sin egen skull.

Men såklart, inget är väl som forsen om våren … Ja det finns alltid anledning att åka hit.

Dagens citat:

Att ständigt jaga det perfekta är som att inleda ett krig man aldrig kan vinna.

Vem har bestämt vad som räknas som perfekt? Kanske är det just det operfekta som är det perfekta. När det inte kan bli sämre, men inte bättre heller …

Kram Annika

 

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

2 reaktioner på ”Höst vid Hallamölla.”

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *