Hejsan.
I helgen som gått, så packade jag och Stefan med oss lite kaffe och lussekatter i en ryggsäck och gav oss iväg till havet.
Vi parkerade vid Norra Vitemölla och vandrade norrut mot Haväng. Ute i havet låg några surfar i sina våtdräkter och väntade på de rätta vågorna. Brrr, så kallt det ser ut, sa Stefan.
Det blåste mycket riktigt en kall östanvind. På havet gick vågorna vita och skummande. Friskt, tänkte jag för mig själv.
I den lilla träddungen vid Klammersbäck hittade vi en skön plats där vinden inte fick så hårt grep om oss. Där packade vi upp vårt kaffe och njöt med våra små hundar en bra stund.
När lussebullarna var slut och allas magar var mätta, så fortsatte vi ner mot stranden och havet.
Jag passade på att ta mitt dagliga dopp i det vilda havet. Det var uppfriskande och härligt. Mest besvärligt var att hålla rätt på alla kläder så de inte for all världens väg i vinden.
Sedan vandrade vi mot bilen igen. Stefan hade börjat frysa sa han. På mig brände det skönt i skinnet och blodet rusade i mina ådror.
Dagens citat:
Allt är tillfälligt, tankar, människor och miljö. Bli inte fäst vid dem utan följ bara med som vågorna på havet kommer och går.
Ha en fin dag.
Annika
Nu gjorde du mig riktigt avundsjuk. Just där vill jag bada. I det vattnet. Jaja. Det blir när det blir. Men längta får man☺️
God tisdag!
Åhhhh, ja det här är min barndoms strand. Här var vi alltid på somrarna när jag var liten. Dock har jag numera stor respekt för strömmarna som råder här. Aldrig någonsin gå för långt ut. Kram och hoppas du också får njuta här. Kram kram