Hejsan.
En kväll för några dagar sedan njöt jag och Emmy av en tur vid Knäbäckshusens strand.
Stranden låg tom och öde, och kvällen kändes riktigt ljummen och skön. Det var så himla vackert.
Efter en vandring bort till nationalparken tog Emmy sig ett uppfriskande dopp. Det såg så fantastiskt skönt ut, och jag blev själv så badsugen.
Jag hade dock inte planerat för bad eller tagit med mig några badkläder. Fast den lilla detaljen skulle väl inte få hindra mig tänkte jag. Jag fick sitta en stund och trycka i buskarna innan kusten var klar.
Om man är snabb som en vessla så borde man inte hinna bli tagen för förargelseväckande beteende, tänkte jag, och skyndade mig till sist ut i böljan den blå.
Småhundarna stirrade klentroget efter mig när jag blottad skuttade iväg ut i vattnet. Det är i stunder som denna, som man förbannar den långgrunda sandbotten vi har på många ställen här på Österlen. Halvvägs till Polen kunde jag äntligen kasta mig i vattnet på riktigt.
Men alltså….oboy!!!, det var så himla härligt.
-kom igen hösten, jag är härdad och så redo.
Dagens citat:
Låt ingen få dig att stråla mindre bara för att någon blir bländad.
Har någon blivit bländad av min vita rumpa så ber jag så väldigt mycket om ursäkt.
Ett härligt septemberdopp var det i alla fall, och jag kan tyvärr inte lova att jag inte kommer göra om det.
Kram Annika
Fast du, så där tänkte jag gjort i Vik förra året. Men det var på dagen, en ganska mulen sådan. Hur det var, så var vi helt ensamma. Men vi började gå tillbaka och vilken tur jag inte kom till skott! Då plötsligt vällde det in folk!
Mitt bad i Knäbäckshusen igår, då hade jag bikini. Just där jag gick i behövde jag inte alls gå långt innan jag kunde doppa mig! Men det var en hel del publik🤓
Ja ibland vet man inte riktigt om man ska våg. Säkrast är ju badkläder, fast när vattnet blir kallare så tycker jag bäst om att vara utan. Tack för din härliga historia. Kram kram