Hej hej.
Minns ni min ensamma vandring?
Från Stigalund vandrade jag helt själv utan att möta en kotte. Jag njöt av ensamheten och av mitt eget sällskap. Ett nyförälskat par vid ensamma trädet smög blygt undan när jag kom klampande.
Efter som jag redan hade ungefär ett ton sand i mina skor, så valde jag stigen över ängen mot Vitemölla.
Det var så vackert där. Ljungen hade börjat knoppas. Jag bara älskar färgen av ljung.
Sandstranden låg nästan helt öde och folktom.
Förutom de sista entusiasterna, en soldyrkande familj och några ungar som lekte i bäcken.
Jag vandrade förbi den lilla gulliga hamnen i Vitemölla. Där kunde jag se hur människor satt ute och njöt av kvällens sista strålar.
Jag styrde stegen mot Kivik, och efter att ha tackat nej till att bli skjutsad på herr Bomans pakethållare tog jag upp min telefon.
-ring nårr du e vi´ Videmylle, hade Stefan sagt, så det gjorde jag.
Då skulle det bli lagom att han körde hemifrån för att hämta mig.
Vi träffades vid Kiviks hamn, åt vars en Ottoglass och susade sedan hemåt mot Gyllebo igen.
Dagens citat:
Idag är den morgondag du oroade dig för igår.
Jag önskar er en fin dag, kram från mig.
Annika
