Hejsan.
För en vecka sedan fick jag en ensam morgon vid sjön. Det var en morgon som jag nästan kunnat dö en smula för. Alltså så himla vacker, tyst och stilla.
Att plaska runt i det ljumma vattnet medan himlen färgades mer och mer rosa för varje minut, det kändes så exotiskt och nästan lite busigt. Som att drömma och vara vaken på samma gång.
Hösten är här och nosar nu, ja det kändes i luften den här drömska morgonen. Med hösten brukar gässen också komma till sjön, och mycket riktigt – de hade anlänt. Det var så vackert, med dimmorna som dansade över vattenytan och alla fåglarna som slagit sig ner ute vid Munkagångens udde.
Efter en sådan här start på dagen så kändes stegen en aning lättare och hjärtat slog en smula saktare.
Fast om jag på morgonen kunde ana att hösten kommit så ändrades det under dagens lopp. Temperaturen steg rejält och mina små busungarna från Tomelilla kom för att njuta av bad och lek vid sjön.
Dagens slutade med att den lilla familjen stannade kvar och sov över i det vårt gästhus. Morgonen efter kom de intassande lagom till frukosten. Så mysigt det var med lite liv i huset.
Dagens citat:
Det är inte vad du tittar på som räknas. Det är vad du ser.
Ha en skön söndag.
Annika
