Hejsan.
Vi har haft några helt underbara höstdagar här hos oss. En dag åkte jag och Stefan en sväng till Hallamölla.
Det var en så fin eftermiddag och höstfärgerna var kanske också som allra vackrast. Intill kvarnen vid vattenfallet höll man på att bygga en slags byggnad som skulle vara en ”mötesplats” (upplyste snickaren oss om). Med en ovanlig takkonstruktion så kommer det med all säkerhet att bli väldigt vackert.
Jag minns att när jag var barn så låg det en liten stuga precis på den här platsen. Det var ett hus som fiskeklubben då hade som sin fiskestuga, och mitt starkaste minne från den tiden är nog den stora uppstoppade gäddan som de hade på väggen (ja, jag tror att det var en gädda för den såg väldigt ilsken ut).
Där var mycket vatten i ån, så ljudet från vattenfallet var högt och nästan öronbedövande. Jag och Stefan gick över till andra sidan för att promenera en bit i skogen.
Jag var dock lite osäker på hur kuperad terrängen egentligen skulle vara där. Även om jag varit här mycket som barn och då gjort halsbrytande konster med cykeln, så var det ju ett halvt sekel sedan dess, och mycket kunde ju ha ändrats. Med tanke på Stefans stelopererade fot så vågade jag ju inte dra iväg med honom alltför långt ibland stock och sten, det är ju inte en man man tar så lätt på ryggen direkt.
Jag placerade Stefan och hundarna på en solig och skön plats för att vila lite. I ett träd hoppade en nötkråka orädd omkring. Jag grämde mig en smula att jag inte hade mitt andra kameraobjektivet med mig, men där var inget att göra åt den saken. Förevigad blev den ovanliga kråkan, även om det inte blev någon bra närbild direkt.
Solen värmde riktigt skönt där vi gick en bit ifrån den brusande ån. I min hjärna fladdrade ett annat minne plötsligt upp, ett minne om ett scoutläger här med en häftig linbana rakt över ån… Tänk vad platser kan hjälpa minnet på traven ändå.
Alla årstider är fina här vid Hallmölla, men kanske tar ändå hösten priset …
Dagens citat:
Vänta inte för länge med att göra något ”sen”. Ett ”sen” förvandlas snabbt till ett ”försent”.
Ja, det är ju rent tokigt så fort det hunnit gå ett halvt sekel. Tänker man på det, så måsten man definitivt skynda sig att göra alla de där sakerna man drömt om.
Ha en riktigt härlig fredag.
Annika
Verkligen underbart, en porlande bäck en fågel som sjunger och vindens sus så fick jag ihop en dikt när min bror för många år sen hastigt lämnade oss. Hör vindarnas sus, vid bäcken ett brus och en fågel som sjunger om natten….. Man ska absolut inte skjuta upp för mycket det kan så snabbt vända.
Ha en fin fredag och helg. Kram/MH
Så vacker dikt till en älskad bror. Förstår att förlusten för er varit stor. En varm kram till dig.
Då blev det verkligen en tur längs minnenas allé ☺️ gissar att du inte gör så mycket cykelkonster numera?
När min gamla klasskompis ses pratar vi om att ta fram minicyklen. Vi tog oss till skolan på en minicykel varje dag. Varannan dag min, varannan hennes. Den som inte trampade stod på pakethållaren. 😅
Trevlig fredag!
Nej, mina cykelkonster är numera mycket begränsade. Åhhh jag hade också en minicykel när jag var liten. Det var en sprillans ny orange cresent som jag var mycket rädd om. Den önskar jag att jag hade haft kvar ännu. Önskar dig en fin fredag. Kram kram.
Jag hade en blå Cresent. Pappa en orange. Det är den jag har kvar 😇
Nu blir jag nästan lite avundsjuk – har du en orange minicykel ännu. Lyckost dig!!
Du får prova den om du kommer hit!
Haha… skulle nästan vara värt att köra för. Tack för erbjudandet.