Gokväll i stugorna.
Det är fantastiskt vilket sjätte sinne våra husdjur är begåvade med.
I veckan när Stefans sjukdom smög på, var det som om våra hundarna förstod att något var rent på tok. De ville allihopa ligga nära honom. Som om de tyst signalerade något. Som om de ville få oss att förstå allvaret. Eller ville de bara vara till tröst?
Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på deras tillgivenhet.
Sakta, sakta går det på rätt håll för min käre make.
Någon säker diagnos har man inte fastställt ännu, men mycket tyder på sepsis, alltså allmän blodförgiftning. Jag har själv googlat och tycker nog också att alla symptom tyder på det. En sjukdom som kan vara ganska farlig, vilket höll på att skrämma mig från vettet.
Kära ni, ta vara på livet och var rädd om det ni har. Allt kan förändras på ett enda ögonblick och den till synes starkaste kropp kan på ett kick bli svag. Hälsan betyder allt!
Jag hoppas att alla ni har det bra och njuter av en underbar pingstafton.
Kram på er.
Annika
